Samverkan i bolag gav dubbel vinst

Samverkan är ett av de områden som tas upp i LRFs satsningar på växtodling. Spannmålsbonden Göran Andersson och hans kollegor i Vårdsberg utanför Linköping möter kostnadsjakten inom lantbruket genom att driva växtodling i ett gemensamt bolag. Målsättningen har varit att tjäna pengar – och att ha roligt. De lyckades med båda föresatserna. När medlemmarna i Vårdsberg sockens LRF-förening träffades i början på 2000-talet var ett av samtalsämnena återkommande: den dåliga lönsamheten.

– Till sist sa vi ”här sitter vi och gnäller på priser och annat som vi inte kan påverka – vad kan vi egentligen påverka själva?” Vi bestämde oss för att börja titta på till exempel maskinkostnaderna, berättar Göran. 

Lantbrukarna fick hjälp från LRF Konsult med en projektanalys av varje gård, och ganska snart insåg de att det fanns alldeles för mycket maskiner i gruppen. Maskinkostnaden per hektar var helt enkelt för hög.

En gröda på varje gård

Där och då såddes fröet till Vårdsbergs Energi och Entreprenad AB, ett driftsbolag om tusen hektar med sex delägare som arrenderar sin mark till bolaget och arbetar i det som timanställda. Huvudkontoret finns inhyst i en friggebod på en av gårdarna och där står Göran nu och skär upp fikabröd till kollegorna Bengt Rogestam, Bertil Fredriksson och Anders Mohlin, som har vägarna förbi. På en anslagstavla i bakgrunden sitter en ritning över arealen. Driftsbolagets mark är färglagd efter vilken gröda som odlas, och blå, rosa och gråa fält bildar små sammanhängande klungor på kartan.

– Tidigare hade vi flera grödor på varje gård, nu har vi i princip bara en för att hålla transporterna nere. Det är sådant man kommer på efterhand, hur man kan spara tid, säger Göran.

Driftsbolaget bildades 2005. Då hade företagarna redan provat att samverka i lösare former för att få ner kostnaderna - några köpte en tröska ihop, andra hjälptes åt i arbetet. Dessutom hade man byggt två gemensamma torksilos med kapacitet för tusen ton vardera, som stod klara lagom till skörden 2004. Efter att ha undersökt lagringsmöjligheterna insåg man att det gick att få ut nära fyrtio öre mer per kilo om spannmålet kunde lagras och säljas efter jul. Fjorton bönder ville vara med och leverera, och i samband med det bildades en ekonomisk förening som också köpte in gödning och utsäde.

– Det funkade jättebra och smidigt och vi började fundera över om vi skulle gå vidare i samarbetet. Vi bestämde oss för att starta aktiebolag och blev sex stycken som gick med, berättar Göran.

Gamla maskiner finansierade nya

Det första bolaget gjorde var att köpa in alla maskiner som varje enskild företagare ägde.

– Vi valde ut dem som behövdes, resten sålde vi på auktion. Vi fick in tre miljoner, och det säger ju en del om hur höga maskinkostnader vi hade, konstaterar Göran.
Pengarna har räckt till att modernisera maskinparken – som i dag kan stoltsera med den senaste tekniken – och till andra investeringar. Häromåret byggdes till exempel ytterligare två silos på kollegans och grannens Christer Danielssons gård, som ligger bra till geografiskt och därför fungerar som centrum för verksamheten.
Målsättningen när driftsbolaget startades var dels att tjäna pengar, dels att helt enkelt ha roligt. Och de målen har uppnåtts, tycker Göran.

– Vi har fått en mindre kostnadsmassa tack vare stordriften och minskat maskinkostnaderna per hektar med tusen kronor. Men framför allt har vi blivit väldigt effektiva och rationella i arbetet. Vi har frigjort mycket tid – och hur mycket man tjänar på det här beror på vad man gör av den tiden.

Ensamjobb blev grupparbete

Göran och hans kollegor lägger motsvarande en halvtid i bolaget. Någon kör lastbil på den andra halvan, någon ägnar sig åt höns, Göran själv arbetar på en skogsgård som han äger tillsammans med sina syskon.

– Kombinationen är jättebra. I skogen går jag ensam med min röjsåg och kopplar av, här får jag den sociala biten med arbetskamrater och liv och rörelse, konstaterar han.
Samtidigt sticker han inte under stol med att det har sina sidor att gå från en tillvaro som enskild lantbrukare till medlem i en grupp, där ”mitt” och ”ditt” plötsligt har blivit ”vårt”.
 – Den mentala omställningen har varit svår. Vi är sex personer som är vana vid att göra saker på vårt eget sätt, och nu ska vi bestämma ihop och jobba ihop. Kommunikationen är jätteviktig, det är lätt att glömma att alla inte tänker likadant som man själv. Samtidigt finns det en oerhörd kompetens inom bolaget. Och svåra beslut blir lättare att fatta när man har jobbarkompisar att diskutera med.
För Göran är den sociala vinsten en viktig del.

– Det är en väldig trygghet att vara flera. Man kan bli sjuk utan att verksamheten avstannar, man kan ta semester med gott samvete. Stressen blir mindre. Och så är det är roligt att ha arbetskamrater, kör man två maskiner jämte varandra stannar man och tar en fika ihop.

Att kunna ta en och annan ledig dag när kroppen säger ifrån är något Göran värdesätter av flera skäl. 1998 förlorade han vänsterbenet i en olycka i samband med skörden.

Att han skulle komma tillbaka till arbetet var han fast besluten om – något läkarna till en början var mer skeptiska till. Men tack vare sin fysiska kondition och ett rejält mått envishet lyckades Göran med rehabiliteringen på ett sätt som, trots att han själv talar i blygsamma termer, framstår som minst sagt imponerande.

– Självklart var det en fruktansvärd händelse, men jag bestämde mig för att jag inte skulle låta det här hindra mig från att göra det jag hade gjort förut. Det gav mig en styrka mentalt, säger han.

Skog och växtodling bra blandning

Däremot stod det klart att Göran, som då jobbade som mjölkbonde, inte skulle kunna fortsätta att arbeta med djur. Det arbetet blev både för tungt och svårgörligt med en protes. Istället utökade han arealen för att satsa på spannmål och skog.

– Det blir inte alltid som man tänkt sig – men det behöver inte bli sämre för det. Ägnar man sig åt mjölkproduktion jobbar man sju dagar i veckan, det är näst intill ett fängelse jämfört med det här.

Det är som det är med olyckan, konstaterar Göran, men saker har ändå fallit på plats väl. Att dela sin tid mellan skogen och växtodlingen trivs han med, och kanske är det så företagare inom de gröna näringarna måste tänka framöver för att överleva.

– Det är helt annorlunda nu än när min generation började som bönder. Det fungerar inte att bara ägna sig åt en sak. Nu styr marknadskrafterna, det är en annan verklighet. Man måste vara med.

Läs om LRFs satsning Kraftsamling Växtodling.