1,6 hektar. Inte mycket mark att bedriva jordbruk på, men sätt glas över motsvarande areal och odla slanggurka så kan ytan producera över 1 100 ton gurka om året. Och då räknas enbart gurkor av prima kvalitet, inte de krokiga.
Så mycket gurka skördar Biljana och Boban Nikolic i sitt företag med namnet Tinas Grönsaksodling AB, som ligger strax utanför Helsingborg. Här ligger växthusföretagen tätt, tre gurkodlingar i rad och mittemot ett växthusföretag som odlar prydnadsväxter.
Boban är född i Serbien i det forna Jugoslavien och kom till Sverige år 1994. Även Biljana har sitt ursprung i Serbien men är född i Sverige. Hon flyttade till Serbien för att studera och träffade då Boban.
Biljanas föräldrar, som också odlar gurka, inspirerade paret att satsa på odling. I början arrenderade de och köpte denna odling år 1998. Den bestod då av ett 7 000 kvadratmeter stort växthus för gurkodling byggt 1972, samt ytterligare 1 000 kvadratmeter av ännu äldre växthus. Idag har de utökat arealen med 9 000 kvadratmeter. Nybygget stod klart år 2001.
– Det går åt 30 procent mindre värme i det nya huset jämfört med det gamla för att hålla samma temperatur, säger Boban Nikolic.
Det nya huset byggt 2001 är tätare, har bättre teknisk utrustning, glasrutorna är större, vilket ger färre skarvar där värme kan läcka ut. Drömmen är att kunna byta ut det gamla växthuset byggt 1972 mot ett nytt för att kunna producera mer till lägre insatskostnad. Idag ger plantorna i den nybyggda delen runt 72 kilo gurka per kvadratmeter. I det gamla huset kommer skörden upp till 63 kilo, en skillnad på nära tio kilo per kvadratmeter. Det är mycket.
Utmaning att odla
Det är själva odlandet som är drivkraften i företaget.
– Det är bra att veta att det går att ta mer. Det är komplicerat att odla och vi lär oss fortfarande. Det gäller att ha en känsla för plantan och kunna läsa den för att se vad som behöver göras, säger Boban Nikolic
De driver företaget tillsammans och arbetar sida vid sida. Som mest har de fem anställda under högsäsong. Boban är aktiv i själva odlingen men tar också hand om det tekniska. Det är Biljana som “läser plantorna”, som ser när det behöver släppas fram nya rankor, när det behöver toppas och så vidare. I en växthusodling ges ju helt andra möjligheter att styra plantorna, för här har man kontroll över vattning, växtnäring, temperatur och i viss mån även ljus. Målet är att få gurkplantor som producerar frukt i så jämn takt som möjligt. Då belastas plantorna minst och mår därmed bäst. En planta som mår bra håller sig frisk och avkastar mer gurka.
Kontakten med andra kollegor är viktig och utbytet av erfarenheter är till stor nytta.
– Nu pratar vi öppet med kollegor, vi är med i olika grupper bland annat i Gurkgruppen inom LRF-GRO. Varannan vecka gör vi växthusvandringar tillsammans med rådgivare och kollegor för att utbyta erfarenheter, säger Biljana Nikolic.
Värmer växthusen med flis
Som så många andra gurk- och tomatodlare i landet har paret Nikolic gått över från att värma sina växthus med olja till att använda förnybara energikällor.Biljana och Boban värmer sin anläggning med en flispanna och har ackumulatortankar för att jämna ut värmen. Cirka 5 000 kubikmeter flis om året förbrukar de, vilket motsvarar fyra miljoner kilowattimmar.
Flis är ett biobränsle och räknas som klimatneutralt med avseende på utsläpp av klimatgaser. Boban Nikolic tror på en utveckling av värmepumpar så att de blir ännu effektivare än idag. För att driva dessa krävs el och här anser han att denna måste komma från vindkraft.
Först när värmepumpen drivs med el från vind eller vatten, kan den anses vara jämställd med biobränsle ur klimatsynpunkt.
Värmepumpar är enklare att hantera än fliseldning, men som alltid är det ekonomin som avgör möjligheten att investera i ny teknik.
Fliseldningen står för 70-80 procent av uppvärmningen. Riktigt kalla dagar räcker värmen från flispannan inte till och måste kompletteras med naturgas. Företaget ligger i ett område med tillgång till naturgas.
Tre omgångar gurka
Att komma in i ett gurkhus är speciellt, man möts av ljus, värme och hög luftfuktighet.
Runt jul sås den första omgången gurka. Dessa planteras ut i växthuset i slutet av januari. Redan efter en månad går det att ta den första skörden. För att höja skörden och få gurkor av bästa kvalitet byts plantorna ut i början av maj och en ny omgång plantor sätts in. Dessa producerar över sommaren och ersätts i början av augusti, då en tredje omgång sätts in. Beroende på vädret skördas gurkor till i början av november. Därefter är det dags för en omfattande sanering och rengöring av växthuset, så att nästa års plantor får starta i en ren miljö.
– Visserligen kostar det mer att ha tre omgångar gurka, än de två omgångar som är vanligast i svenska gurkodlingar, men med tre omgångar får man en större andel gurkor av kvalitetsklass I, menar Biljana.
Biologisk bekämpning
I växthusets slutna miljö fungerar biologisk bekämpning utmärkt. Mot spinnkvalster och trips finns nyttodjur som håller skadedjuren borta. Svampsjukdomar hålls tillbaka genom att klimatet i växthuset regleras. För att inte smitta ska spridas, har varje gurkrad sin egen skördekniv och engångshandskar byts mellan varje rad.
– Detta är även en fråga om hygien. Vi producerar livsmedel som konsumeras utan tillagning och konsumenterna ska känna sig trygga när de äter gurka och veta att ingen har hanterat gurkan med smutsiga handskar, säger Boban Nikolic.
När gurkorna är skördade förses de med plastfilm och sorteras i returbackar, som sparar miljön. Plastfilmen runt gurkan är nödvändig för hållbarheten och på denna syns tydligt Svenskt Sigill-logotypen som visar att det är en svensk gurka. Gurkorna transporterar Boban själv till Svenska Odlarlaget som ligger en halvmil bort. Detta är en producentorganisation med ett nittiotal medlemmar som varje dag via auktion säljer medlemmarnas produkter till dagligvaruhandeln runt om i landet.