Närproducerat foder för bättre klimat

Under 2009 avsattes 10,8 miljoner kronor till en särskild forskningssatsning inom närproducerat foder med fokus på odling, skörd, hantering, lagring och näringsvärde.

Bakgrunden är dagens stora importberoende avseende främst proteinfoderråvaror. Nuvarande jordbrukspolitik och prissättning har lett till snabba svängningar i råvarupriset på världsmarknaden.

Målet har varit att finna och utveckla hållbara och effektiva metoder för ökad odling av närproducerat grovfoder och annat proteinfoder. Begreppet ”Närproducerat foder” kan tolkas på flera olika sätt; egenproducerat på gården eller i samverkan med brukare i närheten, regionalt producerat eller nationellt producerat.

Minskad klimatbelastning

Närproducerat foder kan minska transportbehovet och därmed klimatbelastningen. Ökande energipriser och ökad uppmärksamhet på odlingsmetoder i hela livscykelperspektivet gör att svensk animalieproduktion kan bidra till lokalt, regionalt och globalt miljöarbete genom att prioritera hög andel grovfoder till idisslare, nära producerat proteinfoder och därmed korta fodertransporter.

I ekologisk produktion krävs i dag 100 procent ekologiskt foder för idisslare, medan gränsen för grisar och fjäderfä ligger vid 90 procent för att successivt fram till den 1 januari 2012 ökas till 100 procent. Detta innebär ett växande behov av inhemskt producerade proteinfodermedel.

Prioriterade områden inom närproducerat foder är:

• Förbättrade möjligheter för inhemsk odling, skörd, hantering och lagring
  
  
• Högkvalitativt grovfoder med hög smältbarhet och lämplig sammansättning i
  övrigt
  
  
• Förbättrad odlingssäkerhet och ekonomisk bärkraft för odling, skörd, hantering och lagring av proteinfoder till nötkreatur, gris och fjäderfä. Exempel på grödor är trindsäd (ärter, åkerbönor, lupiner, sojabönor), oljeväxter (raps, rybs, senap, vallmo) och biprodukter från fiberväxter (lin, hampa).

Läs mer på Stiftelsen Lantbruksforsknings webbplats.