Totalt finns det omkring 24 000 gårdar som har nötkreatur och därmed är nötköttsproducenter. Av samtliga gårdar har idag cirka 6 200 mjölkproduktion med eller utan egen vidareuppfödning av tjurkalvarna. För 50 år sedan fanns 250 000 gårdar med mjölkkor. Djurhållningen har fortsatt med nötkreatur på en tiondel av dem och därmed har markerna kunnat hållas öppna och landskapet levande.
Allteftersom mjölkproduktionen per ko kraftigt ökats har mjölkkoantalet minskat. För att täcka efterfrågan på nötkött och landskapsskötsel har antalet dikor stadigt ökat.
De cirka 360 000 mjölkkorna är huvudsakligen Svensk Holstein (tidigare SLB) eller SRB i ungefär lika stor mängd. Av dikorna är runt 20 000 avelsdjur av de olika köttraserna Charolais, Hereford, Simmental, Highland Cattle, Limousin, Aberdeen Angus och Blond d'Aquitaine. Ett mindre antal finns av Dexter, Galloway, Chianina och Pietmontese.
Resten av de cirka 185 000 dikorna är korsningar där man kombinerat bra egenskaper från olika raser. I avelsarbetet eftersträvas hög tillväxt och bra köttegenskaper, men också lätta kalvningar, bra modersegenskaper och lugna, funktionella djur.
Förutsättningarna på varje gård bestämmer vilken produktionsmodell man väljer: dikor med försäljning av kalvarna eller egen vidareuppfödning, stutar, ungtjurar, kvigor till rekrytering eller till slakt.
Vallfoder är helt dominerande som fodermedel. Gräs och baljväxter kan odlas över hela landet och vallodlingen i sig innebär stora miljöfördelar. Vallfodret kompletteras till djur som har större näringsbehov med spannmål och proteinfodermedel, till exempel raps. All användning av antibiotika och hormoner i fodret är förbjuden enligt lag.
Sverige är ett av de till ytan största länderna i Europa, men det är bara cirka 7,5 procent av landarealen som är jordbruksmark och bara omkring 1,5 procent som är permanent betesmark – en unikt låg andel jämfört med andra länder.
Våra betesmarker innehåller höga natur-, kultur- och skönhetsvärden och ger förutsättningar för attraktiva landskap att bo och vistas i. Utan betesdjur förslummas landskapet och förmörkas av skog.
I Sverige är cirka 85 procent av alla nötkreatur på bete under sommaren. De nötkreatur som vistas inne är unga mjölkraskalvar och en hel del tjurar som är svårare att klara ute på ett tillfredsställande sätt.