Rovdjur

Rovdjur, och då i första hand varg, är en fråga som berör många medlemmar. LRF arbetar hårt för att förbättra villkoren för de som drabbas av rovdjursskador och för att få till en bättre rovdjursförvaltning i stort.

LRF är starkt kritisk till delar av den förda rovdjurspolitiken och har under de senaste åren initierat en rad åtgärder för en bättre politik. LRF bidrog exempelvis starkt till att det blev en ny rovdjursutredning, som också kom att lägga förslag i en för medlemsopinionen positiv riktning, framför allt i de delar som handlade om regional förvaltning, delaktighet, jakt- och skyddsjakt, skador samt inte minst att utredningen förde in begreppet toleransnivåer som ett kriterium för att skapa förutsägbarhet i förvaltningen.

LRF i kontakt med minstrar, myndigheter ...
LRF har under det senaste året medverkat vid flera uppvaktningar och hearingar där rovdjursfrågan stått på dagordningen. Det har gällt ministeruppvaktningar, men också myndighetskontakter och debatt i riksdagen med företrädare för riksdagspartierna om den framtida rovdjurspolitiken samt genom ett inspel till regeringen i frågan om vargstammens storlek.

Frågan om rovdjurens existensberättigande kommer att spela en allt mindre roll i den framtida debatten eftersom såväl en enig riksdag som internationella åtaganden slagit fast rovdjurens plats i den svenska faunan. Det viktiga blir i stället vilket förhållningssätt samhället väljer i balansen mellan rovdjursstammarnas välbefinnande och motstående mänskliga intressen. Alltså att politiken erkänner rovdjurskonflikterna som reella och att förvaltningen anpassas därefter.

Begränsade stammar och snabba beslut
Det kräver en aktiv och kontrollerande förvaltning där stammarna inte tillåts att bli för stora och där det finns en beredskap för snabba skyddsjaktsbeslut. Ett vidare krav är att samhället tar fullt kostnadsansvar för de skador och olägenheter som följer i rovdjurens spår.

LRFs rovdjurspolicy från april 2006 redovisar förbundets inställning till rovdjursfrågan både principiellt och när det gäller kraven på förvaltningen. Förbundsstyrelsen driver kraven i policyn målmedvetet och långsiktigt och uppfattar också ökat stöd från omvärlden när det gäller behovet av att ändra dagens rovdjurspolitik.

Mycket kvar att förbättra

Ett beslut att permanenta och utöka 28 § i jaktförordningen, som reglerar möjligheten att freda tamdjur och hundar mot rovdjursangrepp, är en viktig framgång för att minska motsättningarna. Mycket mer kan dock förbättras när det gäller dagens rovdjurspolitik. Dit hör bland annat skaderegleringen, förebyggandet av rovdjursskador och hur samhället hanterar uppkomna skadesituationer ekonomiskt och socialt gentemot drabbade djurägare.

Respekt och demokrati
Förbundsstyrelsen inser helt och fullt medlemsopinionen i rovdjursfrågan, men känner samtidigt förtroende för och är mån om att frågorna drivs med respekt för demokratiskt fattade beslut och i en anda och med fakta som inger förtroende i kontakterna med politiker, myndigheter och andra berörda organisationer.

Här ligger mycket av LRFs styrka i en rad frågor och den styrkan behöver tas tillvara fullt ut för att förändra rovdjurspolitiken i en för landsbygden och medlemmarna bättre riktning. Mycket handlar om att värdera konflikterna efter faktiska förhållanden, där lösningarna sällan kan bli generella utan får bedömas från fall till fall.

Men det handlar också om att minska det samlade rovdjurstrycket regionalt och lokalt – och att människor som berörs av rovdjursförekomsten får ett ökat inflytande över förvaltningen.

Fördelar med regionalisering
Med en regionalisering av rovdjurspolitiken följer ökat regionalt inflytande, men också ökat ansvar att delta i knepiga och känsliga beslut av skilda slag. Det senare kommer att innebära stora utmaningar, men också möjligheter när det gäller att finna vägar till en bättre rovdjursförvaltning.

Kontaktperson:
Anders Wetterin, 08-787 58 99, anders.wetterin@lrf.se