En verkligt lokalproducerad glass görs numera i Västra Selet utanför Umeå.
Bönderna Tomas och Helena Ågren vidareförädlar mjölken från de egna korna till glassprodukter under varumärket Glassbonden.
Efterfrågan är redan stor – trots att glassen inte ens börjat marknadsföras.
Från en ombyggd källare på en jordbruksfastighet i byn Västra Selet kommer snart glass i stora lass att produceras. Helena och Tomas Ågren har kalkylerat med 30 000-40 000 liter per år, men har kapacitet att göra mycket mer. Bara en tiondel av mjölken från korna av rasen SKB, svensk kullig boskap, som ofta benämns fjällkor, går åt till glassen. Resten skickas som vanligt till Norrmejerier.
Paret började tillverka glassen sommaren 2010, som har sålts på Bondens egen marknad i Umeå, och till de som svängt förbi gården.
- Vi har inte vågat sätta upp någon skylt än, det kommer så många ändå. . . säger Helena, som ”chefar” för glassdelen i familjeföretaget, och först vill ha klarat av en del arbete innan försäljningen börjar på allvar.
Vykortsutsikt
Basen för glasstillverkningen, jordbruksfastigheten, köpte de nyligt, och den ligger en bit bort från parets huvudgård där mjölkkorna finns. De räknade först på att uppföra en ny byggnad på mjölkgården, men kom fram till att en bättre lösning var att köpa en separat gård.
- Det blev fruktansvärt dyrt att bygga nytt, och om verksamheten inte skulle fungera så skulle byggnaden inte ha nåt värde, säger Tomas.
Eftersom de även hade kalkylerat med konferens- och caféverksamhet blev inte saken sämre av att den nya fastigheten bjuder på en makalös utsikt över Vindelälven, med en vacker bro och forsnackar. Här ska en veranda byggas och utvid den kommer kvigor att beta sommartid.
Svårt utöka mjölkproduktionen
Det var den sviktande lönsamheten i mjölkproduktionen som fick Helena och Tomas Ågren att börja fundera i nya banor. De har cirka 30 mjölkkor, av raserna SKB och SRB, men det går inte att utöka, då det inte finns någon mark i närheten att köpa.
Tomas är särskilt intresserad av SKB-kor, och hade köpt in dem successivt från bygdens gårdar.
- Alla som satsade på mjölk bytte ras, men jag ville bevara SKB-korna, och ha kvar kolinjer från bygden, berättar han. Han försörjde sig också genom sin snickarfirma och Helena hade börjat studera till sjuksköterska.
- Samtidigt har vi fyra barn, och det är mycket hämtning och lämning till aktiviteter, medan Tomas arbetar i ladugården. Vi träffades aldrig, och ville se om vi inte kunde hitta jobb åt oss båda på gården, berättar Helena.
Stora investeringar
Efterhand landade de i att satsa på att få ut ett mervärde från korna. Ost kändes inte intressant, så Helena började leta efter alternativ.
- Jag kollade upp priser på glassmaskiner och såg att andra bönder lyckats. Vi åkte på studieresa, jag har gått kurser och ja, det såg ut att kunna fungera, berättar Helena.
- Glass är en tacksam produkt – alla gillar glass och dessert äter folk året om, tillägger Tomas.
En miljon kronor har de investerat bara i glassmaskinerna. Dessutom har förstås inköp av gården och inte minst ombyggnationen av källaren, med tillhörande frysrum, kostat.
- Det är också mycket att sätta sig in i, till exempel vad som gäller i livsmedelslagstiftningen. Det är omfattande egenkontroller som ska göras, konstaterar Helena Ågren.
Hade hjälp av Grön Framtidsgård
Sedan handlar det om att lära sig maskinerna, och viktigast av allt förstås att ha goda recept. Helena använder bara naturliga smakämnen och tillsatser, och de kommer att starta med fyra smaker. De har egna kombinationer, som till exempel Västerbottensost/päron, men även ”vanlig” vanilj.
En reklambyrå har hjälpt dem att ta fram logotype och namnet Glassbonden. Paret har även använt sig av LRFs projekt Grön Framtidsgård. Företagarcoachen Gunnar Forsgren har besökt dem när de funderade på att starta med glasstillverkning.
- Det är alltid bra att ha någon att bolla med, och få en reaktion på sin idé. Sedan hade Gunnar koll på studieresor och annat som man lätt missar när det är så mycket annat att tänka på, säger Helena.
”Jättesug” efter glassen
När de har klart allt med de nya egna smakerna kommer paret att vända sig till butiker, där de ska sälja förpackningar om sex deciliter. Redan nu har restauranger hört av sig, och den glass som säljs portionsvis på Bondens egen marknad går fort åt.
- Det är ett jättesug och intresse från allmänheten, berättar Helena. Det är så mycket arbete med glassen och gården att de även anställt en person för att hinna med.
- Vi tror på det här, och vem vet kanske det blir andra produkter så småningom. Vi har varit på studiebesök på olika mejerier, och det här med ost känns plötsligt också intressant. . .säger Helena.