Minskande kadmiumhalter på gården och i svenska livsmedel

Svenska livsmedel innehåller mycket sällan höga halter av kadmium. År 2007 genomförde Livsmedelsverket cirka 60 stickprovskontroller och inga av dessa överskred de tillåtna gränsvärdena.

Efter mer än 20 års arbete med att minska kadmiumhalterna ser vi nu att halterna inte längre ökar utan att de planar ut och i en del fall även minskar. Det är stor variation i kadmiumhalt mellan odlingsplatser, grödor och sorter. Ett exempel på skillnad mellan grödorna är de svenska medelvärdena för olika spannmålsgrödor:

Medelvärde, mg/kg ts

  • Höstvete 0,05
  • Vårvete 0,06
  • Råg 0,01
  • Korn 0,02
  • Havre 0,04

 

Stor skillnad finns sedan mellan olika sorter av varje spannmålsslag. Även för potatis, rotfrukter och grönsaker är det stora skillnader mellan arterna, och där kan sortvalet också betyda mycket. Den svenska potatisens kadmiuminnehåll är i medeltal 0,01 mg/kg friskvikt, och eftersom konsumtionen av potatis är hög har kadmiumvärdet i potatis betydelse i det totala kadmiumintaget. Undersökningar för ett antal år sedan visade att sorten Bintje hade generellt något högre innehåll av kadmium än t.ex. King Edward. Detta bidrog till att odlingen av Bintje har minskat idag. Bland rotfrukter är det störst fokus på morot eftersom konsumtionen är relativt stor och det kan påverka det totala Cd-intaget i kosten. Kadmiuminnehållet i morot är i medeltal 0,03 mg/kg friskvikt.  

Situationen fortsätter förbättras i Sverige

 I en europeisk jämförelse ligger Sverige bra till när det gäller åtgärder mot kadmium. Det är mycket vi har gjort och som vi kan fortsätta att göra i Sverige för att förbättra situationen.

Historisk höjning av åkermarkens halter har hejdats

Beräknad genomsnittlig tillförsel av kadmium till svensk åkermark år 1900-1990. Mängden kadmium i matjorden antogs vara 600 g/ha, ett genomsnitt för Sverige (Andersson, 1992).

  • Gödselmedel   82 g/ha
  • Nedfall från luften  43
  • Fodertillsatser   14
  • Kalk  11
  • Avloppsslam  ?
  • Totalt  150 g/ha, eller en höjning med en tredjedel

Den svenska jordbruksnäringen har ställt tuffare krav än vad EU och Sverige gör. Det finns flera sätt att minska kadmiumhalten. Förutom att hindra upptaget i grödan behöver vi genom aktiva val minska tillförseln av kadmium till våra jordar. Vid alla köp av mineralgödsel, kalk och foder och andra insatsmedel ska kadmiumhalten ligga så lågt som möjligt.

Läs i bifogade fil om ungefärliga kadmiumbudgetar för åkermark vid olika driftsinriktningar och fosforgödslingsstrategier.
Beräkningarna avser förhållandena i Mälardalen och avser växtföljder som är typiska för respektive produktionsinriktning i området. Mängden kadmium i matjorden antogs vara 840 g/ha, allstå ett relativt högt innehåll i detta område (Eriksson, 2008).

Det flesta gårdar har i stort sett nått en balans mellan tillförsel och bortförsel av kadmium. Detta är en stor förbättring jämfört med den historiska höjningen under 1900-talet. På en växtodlingsgård med en måttlig giva fosforgödsel med lägsta kadmiumhalt kan nedfallet alltså stå för uppåt 80-90 procent av tillförseln.  Om stallgödsel eller slam används bör man också ställa sig frågan hur stor andel av totalt kadmium som är en del av ett kretslopp.

För slam gäller att urin och fekalier utgör mellan 11-19 mg Cd/kgP. Slam från REVAQ-certifierade reningsverk kan maximalt innehålla 35 mg Cd/kg P om det ska få spridas i jordbruket. För mineralgödselfosfor är motsvarande siffra 100 mg Cd/kg P.  Målet inom REVAQ är maximalt 17 mg Cd/kg P. Denna nivå motsvarar alltså det kadmium vi människor utsöndrar med urin och avföring. 

Många åtgärder samverkar för en sänkt kadmiumbelastning:

Mineralgödsel

Den svenska NPK-gödseln har under senare år sällan innehållit över 5 gram kadmium per ton. Den tillåtna gränsen i Sverige ligger på max 100 g kadmium per ton fosfor, vilket är en del av ett EU-undantag som vi har tillsammans med Finland och Österrike sedan 1995. Fram till ifjol fanns det också ett ekonomiskt intresse att hålla nere kadmiumhalten då gödselskatten baserades på den. Nu ställs större krav på frivilligt arbete för att fortsätta att minska tillförseln till marken och säkra fortsatt låga halter i livsmedlen. I många andra EU-länder innehåller handelsgödseln mellan 100 och 150 gram per ton, och det är ingen självklarhet att vi i Sverige kommer att få behålla detta kadmiumförsprång för mineralgödsel.

Stallgödsel och slam

När det gäller stallgödseln påverkas den av kadmiumhalten i det foder man köper in till gården. Speciellt vaksam ska man vara med foderkalk som kan ha höga halter beroende på vilket kalkbrott den kommer ifrån. För slam från reningsverk gäller samma sak som för stallgödsel att risken för höga kadmiumhalter beror på vad som tillförs ”uppströms”. Om odlaren använder slam som gödselmedel är LRFs uppfattning att det endast är slam från REVAQ-certifierade reningsverk som är aktuellt. I REVAQ-systemet pågår ett kontinuerligt förbättringsarbete för att sänka kadmiumhalterna ytterligare. När halterna är tillräckligt låga avgör odlaren om han accepterar slammet eller inte.

Sortval och kvalitetssäkring

Andra åtgärder som LRF har verkat för är utvecklingen av nya sorter av spannmål och andra grödor där man tidigt väljer ut de sorter som tar upp mindre mängder kadmium än tidigare. För många odlare som har deltagit i kvalitetssäkringsprogrammet Svenskt Sigill har det också varit möjligt att genom provtagning av mark och gröda styra odlingen på gården på ett sådant sätt att kadmiumhalterna i grödan har minskat.

Nedfallet

Nu när nedfallet har fått allt större betydelse i kadmiumbudgeten är det också mycket viktigt att arbeta för ett gränsöverskridande arbete för att på sikt minska luftföroreningen av kadmium. En viktig bov i dramat är förbränningen av kol i Europa. Kadmium binds till de minsta stoftpartiklarna, som lätt slinker ut ur skorstenarna utan rening.

Mer att läsa

Under senare år har vi arbetat mycket med forskning och utveckling om kadmium. Data om innehållet i mark och växter samt budgetberäkningar finns med i en färsk rapport från SLU.

Mycket av bakgrundsmaterialet har finansierats av Stiftelsen Lantbruksforskning. I oktober hölls ett möte på KSLA om kadmium och en sammanfattning med föredragen under dagen finns på KSLAs webbplats.

Läs också mer om kadmium under Avloppsslam.

För mer information kontakta:
Jan Eksvärd, hållbar utveckling, 08-787 50 16, jan.eksvard@lrf.se 
Sunita Hallgren, avfalls- och kretsloppsfrågor, 08-787 51 56, sunita.hallgren@lrf.se                      
Kjell Ivarsson, växtodlingsfrågor, 08-787 54 23, kjell.ivarsson@lrf.se