Den svenska beteshagen med betande djur hotas av av EU:s klåfingrighet. Man vill att Sveriges bönder ska skövla beteshagarna. LRF har i en budkavle uppmanat jordbruksminister Eskil Erlandsson att rädda de svenska hagarna.
Budkavle till Eskil Erlandsson
Det finns knappast någon naturtyp som är mer förknippad med Sverige än den svenska sommarhagen med betande djur. Hagen finns med oss i konsten, i litteraturen, i musiken och är själva sinnebilden för en svensk sommardag med utflykt i det gröna.
Ända sedan bronsåldern har hagen via betande djur gett oss mjölk och kött och fortfarande betar tusentals får, hästar och kor i våra hagar. Ingen annanstans i världen finns denna typ av betesmark som när det gäller biologisk mångfald kan konkurrera med regnskog som en av de mest artrika.
Till skillnad från betesmark i andra länder finns det och har alltid funnits träd och buskar i den svenska hagen. Träden och buskarna ger foder åt får och getter, de ger skugga och svalka för djur och människor under heta sommardagar och de hindrar uttorkning och markförstöring.
Dessa marker är unika. Men sedan ett par år har EU-kommissionens tjänstemän börjat ifrågasätta dem och hänvisar till att det i resten av EU sällan finns träd på betesmark, så varför ska det vara tillåtet i Sverige? Istället vill de klassificera de svenska hagarna som skog. Vill svenska lantbrukare fortsätta kalla hagarna för betesmark och få stöd för skötseln måste de ta fram motorsågarna och skövla beteshagarna från hundraåriga ekar, hasseldungar, vildaplar, enebuskar, sälg- och nyponsnår.
Många länsstyrelser, Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska förening, Världsnaturfonden med flera organisationer instämmer i Sveriges bönders syn på hagen. De är bekymrade över att hagarnas unika biologiska mångfald hotas. Vi måste få ett regelverk som är anpassat till hur verkligheten ser ut och inte tvärt om. Syftet med en betesmark är att den ska ge foder till betande djur. Då måste grödan på marken vara det viktiga - inte antalet träd.
Vi lantbrukare säger nu stopp. Nu får det vara nog med ständigt ändrade förutsättningar och detaljreglerande ner till minsta enbuske. Vi vill inte förstöra det kulturarv som vi förvaltat och vårdat i århundraden. De nu gällande reglerna för betemarksskötsel är bara ett år gamla och nu ska de alltså ändras igen. Vi säger nej till att ständigt få nya regler trots att vi skriver på femåriga avtal för hur vi ska vårda våra marker.
Det är dags för politikerna att sätta ner foten och stoppa attentatet mot det mest unika vi har i det svenska jordbruket. Antalet träd i en betesmark är ingen sak för Bryssel – det klarar vi i Sverige utmärkt att avgöra själva. Jordbruksministern kan stoppa katastrofen om han agerar omedelbart.