Den svenska beteshagen hotas av EU

Det finns knappast någon naturtyp som är mer förknippad med Sverige än den svenska sommarhagen med betande djur. Hagen finns med oss i konsten, i litteraturen, i musiken och är själva sinnebilden för en svensk sommardag med utflykt i det gröna.

Ända sedan bronsåldern har hagen via betande djur gett oss mjölk och kött och fortfarande betar tusentals får, hästar och kor i våra hagar. Ingen annanstans i världen finns denna typ av betesmark som när det gäller biologisk mångfald kan konkurrera med regnskog som en av de mest artrika.

Till skillnad från betesmark i andra länder finns det och har alltid funnits träd och buskar i den svenska hagen. Träden och buskarna ger foder åt får och getter, de ger skugga och svalka för djur och människor under heta sommardagar och de hindrar uttorkning och markförstöring.

Unika marker
Dessa marker är unika. Men sedan ett par år har EU-kommissionens tjänstemän börjat ifrågasätta dem och hänvisar till att det i resten av EU sällan finns träd på betesmark, så varför ska det vara tillåtet i Sverige? Istället vill de klassificera de svenska hagarna som skog. Vill svenska lantbrukare fortsätta kalla hagarna för betesmark och få stöd för skötseln måste de ta fram motorsågarna och skövla beteshagarna från hundraåriga ekar, hasseldungar, vildaplar, enebuskar, sälg- och nyponsnår.

Grödan det viktiga
Många länsstyrelser, Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska förening, Världsnaturfonden med flera organisationer instämmer i Sveriges bönders syn på hagen. De är bekymrade över att hagarnas unika biologiska mångfald hotas. Vi måste få ett regelverk som är anpassat till hur verkligheten ser ut och inte tvärt om. Syftet med en betesmark är att den ska ge foder till betande djur. Då måste grödan på marken vara det viktiga - inte antalet träd.