1. Varför läcker det kväve från åkermarken?
Ofta framställs det som att det är lantbrukets överanvändning av kväve som gör att det läcker ut. Kväve i djurens gödsel och i handelsgödsel är både värdefullt och dyrt varför det inte finns någon anledning för lantbrukaren att överdosera. Den svenska och internationella forskningen visar att vid kvävegödsling upp till grödans behov påverkas kväveläckaget måttligt av gödslingen. Om man överskrider grödans behov ökar utlakningen däremot betydligt.
En annan faktor som ofta är viktigare är att marken är bar under vintern. I marken finns 6 000 – 8 000 kg kväve per hektar. Det är markens mull och organiskt kväve. Så länge som temperaturen är över noll grader frigör markens mikroorganismer detta kväve till nitratkväve som läcker. Detta är en viktig orsak till kväveläckaget. Det gäller att minska denna naturliga kvävefrigörelse genom att i möjligaste mån minska jordbearbetning under hösten. Att hålla markens bevuxen med till exempel fånggrödor är också viktigt.
Den viktigaste faktorn är annars hur mycket det regnar och därmed hur stor avrinningen av vatten blir men det räknas till de naturgivna faktorerna och kan inte påverkas.
2. Varför läcker det fosfor från åkermarken?
Fosfor utlakas inte på samma sätt som kväve. Fosfor är hårdare bunden till jordens partiklar. Fosfor förloras från åkermarken när det sker erosion av jord. Det kan ske vid häftiga regn eller vid snösmältning. Dessutom sker en viss inre erosion i torksprickor i jorden. Fosforgödslingen med handelsgödsel är på samma nivå som i början av 1900-talet. Gödslingen är viktig för förlusterna av fosfor men andra faktorer är ofta viktigare.
En del av fosforläckaget kan också ske med löst fosfor. Den lösta fosfor kallas ibland för biotillgänglig fosfor och kan påverka övergödningen direkt medan en del av den partikelbundna kan vara bunden under lång tid.
3. Hur stort är kväve- och fosforläckaget från åkermarken?
Utlakningen av kväve från åkermarken i Sverige är i genomsnitt för landet cirka 20 kg kväve per hektar och år. Det varierar från något tiotal kg i norr till 30-40 kg/ha i södra Sverige.
Fosforläckaget är cirka 3- 5 hekto per hektar och år i genomsnitt.
Siffrorna ovan är det som läcker från den enskilda åkern belägen någonstans i Sverige. Den mängd näringsämnen som når fram till havet med flodmynningarna är lägre. Denna så kallade retention varierar mellan nära noll och 80 procent enligt SMHI.
4. Jordbrukets näringsbalans
De nationella växtnäringsbalanser som beräknas av Statistiska centralbyrån (SCB) visar också på att kväveeffektiviteten förbättrats i jordbruket. Kväveeffektiviteten har ökat från 32 till 39 mellan 1995-2003. Detta stödjer bilden av en minskad kväveutlakning i jordbruket.
OECD:s sammanställning över olika länders hushållning med kväve och fosfor visar att det svenska jordbruket ligger bra till. I stort är det bara Medelhavsländerna som har lägre överskott av näringsämnena, dvs mängd outnyttjad kväve och fosfor.
En ny rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) visar att överskottet av kväve och fosfor utryckt per capita är lägst och näst lägst i Sverige av alla Östersjöländerna.
5. Hur stor minskning har skett av kväveläckaget?
Den första mer systematiska beräkningen av kväveläckage från svensk åkermark gjordes för 1985. Sådana beräkningar görs som regel för vart femte år Helsingforskommissionen - HELCOM. Fram till 2005 har kväveutlakningen minskat med mellan 25 och 30 000 ton från utgångsnivån cirka 80 000 ton enligt regeringens expertmyndigheter Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Av de 80 000 tonnen beräknas cirka 7 000 ton vara naturligt bakgrundsläckage, dvs som skulle förekommit även utan odling på grund av att det regnar. Det innebär att den faktiska uppnådda minskningen är över 30 procent och att minskningen fortsätter.
Enligt modellberäkningar 2007 har kväveutlakningen från åkermark fram till 2005 minskat med ytterligare ca 5 000 ton. Det mål som satts upp för jordbruket inom åtgärdsprogrammet, det vill säga en minskning av kväveutlakningen med 7 500 ton från 1995 till 2010, ser därmed ut att kunna nås. Det påverkas emellertid av hur den nya situationen med ökad efterfrågan på jordbrukets produkter och högre livsmedelspriser påverkar odlingen. En del av trädan i Sverige har det senaste året tagits i bruk vilket har ökat läckaget på den arealen.
6. Hur stor minskning har skett av fosforläckaget?
Enligt Naturvårdsverket har fosforläckaget minskat med 9 procent mellan 1995 och 2005. Målet är att minska med 20 procent till 2010. Målet är dock inte uppdelat för enskilda källor.
7. Hur stor minskning har skett av avgången av ammoniakkväve till luft?
Avgången av ammoniakkväve från lantbruket har minskat med 22 procent från 1995 till 2007 enligt SCB. Det är mer än miljömålets om 15 %. Målet har nåtts flera år före tidtabellen som är till 2010. Detta minskar det svenska lantbrukets andel av kvävenedfallet på Östersjöns yta.
8. Vilka är det vikigaste åtgärderna som gjorts mot övergödningen i lantbruket senaste åren?
Gödslingen med fosfor i handelsgödsel är på samma ungefärliga nivå som 1906 enligt SCB.
Gödslingen med kväve i handelsgödsel är den lägsta på cirka 40 år enligt SCB.
Lantbrukarna odlar närmare 120 000 hektar fånggrödor som tar upp kväve på hösten.
Lantbrukarna har anlagt närmare 1 000 mil skyddszoner längs vattendrag.
Lantbrukare anlägger många våtmarker varje år. Dock behöver takten öka om miljömålet ska nås.
Havsmiljökampanjen Greppa Näringen har gjort 30 000 hembesök hos lantbrukare vilket lett till en mängd viktiga åtgärder som tex inom utfodring och jordbearbetning. Läs mer på www.greppa.nu.
9. Gäller inga miljöregler för att man ska få EU:s ersättningar?
Jo, man måste efterleva EU:s olika direktiv för att få del av EU:s medel. Det kallas för tvärvillkor. Bryter man mot det får man avdrag på stöden. På detta område är de främst Nitratdirektivet som ska följas. Där ingår bland annat regler om lagring av gödsel och förbud mot att sprida gödsel från djuren vissa tider på året. Där ingår också ett förbud mot att tillföra mer än 22 kg fosfor per hektar och år.
10. Minskar kväveläckaget om EU:s stöd till jordbruket ändras?
Läckaget av kväve kommer inte ändras dramatiskt. Forskningsresultaten visar att den enskilt viktigaste faktorn för hur mycket kväve som utlakas från åkermarken är vilka växter som odlas. Vilka växter som odlas styrs av vilka växter som efterfrågas, dvs som äts av djur eller människor. Det bor 85 miljoner människor runt Östersjön och om de äter samma sak även efter en ändrad jordbrukspolitik så kommer samma grödor att odlas.
En annan viktig sak är att när EU:s jordbrukspolitik reformerades 2005 togs kopplingen till produktionen bort. Dvs en lantbrukare får inte mer betalt i stöd om gödslingen ökar eller om mer högläckande grödor odlas. Man behöver inte längre producera för att få ersättningen per hektar.
11. Vad är LRF:s förslag till fortsatt arbete för Östersjön i Sverige?
Nedan finns exempel på åtgärder, det ska inte ses som en komplett lista över alla tänkbara åtgärder.
• Öka anslutningen av lantbrukare till Greppa Näringen.
• Utöva påtryckning på att det startar ett forskningsprogram om fosfor.
• Skapa ett så brett engagemang som möjligt i lantbruket i det lokala arbetet med EU:s vattendirektiv.
• Öka anläggningstakten av våtmarker.
• Pröva nya åtgärder som kontrollerad dränering och studera vad satellitgödsling (GPS) har för potential.
• Öka analyserna av stallgödseln för att öka noggrannheten i gödslingen.
12. Vad är LRFs förslag till fortsatt arbete för Östersjön för lantbruket i andra Östersjöländer?
• Inför EU:s Nitratdirektiv med samma höga ambitionsnivå som i Sverige när det gäller tex utbyggnad av gödselvårdsanläggningar.
• Inför den svenska regeln om att inte tillföra mer än 22 kg fosfor från djurens gödsel per hektar och år.
• Inför individuell rådgivning om minskad övergödning i en form som passar respektive lands förutsättningar.
• Om den svenska handelsgödselskatten ska vara kvar vore det mer rättvist om även lantbrukare i de andra länderna runt Östersjön hade en sådan.
13. Hinder som LRF menar måste undanröjas
Det råder stor brist på kunskap om åtgärder för att minska läckage av fosfor från åkermarken. Här behövs en större samordnad satsning på forskning. Gärna i samarbete med andra Östersjöländer.
Många uttrycker oro för att belastningen på Östersjön kommer öka när jordbruket i de nya EU-länderna tar fart. LRF delar den oron men menar också att det finns stora brister i förståelsen. När Sovjet kollapsade i början av 1990-talet rasade också jordbruket i de tre Baltiska länderna. Upp till 75 procent av djurhållningen försvann och mängden använd handelsgödsel minskade med lika mycket. Man tog mer eller mindre bort lantbruket i tre hela länder på cirka 6 miljoner hektar. Nu efter 15 år har det inte lett till några större förbättringar i Östersjön. Om det var något jordbruk som präglades av industrialiserade djurfabriker med plantänkande om hur näringsämnena skulle hantera var det det Sovjetiska. Mot den bakgrunden framstår dagens förståelse av hur Östersjöns kustområden och utsjön reagerar på ökad och minskad tillförsel otillräcklig. Förstår vi inte systemet riskerar vi att göra fel saker.
LRF efterlyser en mer systematisk diskussion om miljömålskonflikter. Idag finns tydliga konflikter mellan målen Giftfri miljö, Ingen övergödning och utsläpp av klimatgaser. På sikt är det ohållbart att inte sätta ner foten.