Svenskt lantbruk tar avstånd från Belgisk blå

Svenska bönder och slakterier har tagit avstånd från köttdjursrasen Belgisk blå. Detta på grund av djursskyddsproblem.

Belgisk blå är en köttdjursras som utvecklats genom en extrem avel mot stor muskelmassa. Samtidigt som aveln har gett väldigt muskulösa djur har de också fått flera genetiska defekter, till exempel underutvecklade inre organ. Renrasiga kor har också ofta svårt att kalva och kejsarsnitt är mycket vanligt.

På grund av de genetiska defekterna och konsumenternas tydliga motvilja mot rasen har alla större slakterier i Sverige kommit överens om att inte slakta djur där Belgisk blå ingår. När en uppfödare ska sälja djur till slakteriet måste därför denne skriva under en försäkran om att djuren inte har inslag av Belgisk blå.

I Sverige finns – enligt icke bekräftade uppgifter – 80 uppfödare som har djur med Begisk blå-inblandning i större eller mindre grad. De utgör i så fall cirka 3 promille av alla svenska producenter av nötkött vilka är cirka 23 000.

Medelbesättningen av dikor i Sverige är 16 kor. Har de eventuella 80 uppfödarna med Belgisk blå-djur mer än det, säg 20 kor i medeltal, betyder det att de får högst cirka 1 500 kalvar per år. Om alla dessa skulle slaktas som ungnöt blir det cirka 600 ton nötkött, vilket motsvarar cirka 4 promille av hela den svenska nötköttsproduktionen.

Trots att Belgisk blå har exporteras och etablerats i Europa och övriga världen sedan 1970 så är rasen relativt liten i de flesta länder. Det beror på att den passar dåligt till att användas som diko.

Belgisk blå tillför inte något värdefullt i den svenska köttrasaveln eftersom varken nettotillväxt, klassning eller foderomvandling är bättre än de övriga tunga köttraser som sedan tidigare redan finns i Sverige. Slaktkroppar med stort inslag av Belgisk blå får sannolikt avdrag för att de är för magra. Priset till bonden premierar djur som har lite lagom fett för att köttet ska bli saftigt och mört.

I urvalet av avelsdjur inom de svenska köttraserna har man framgångsrikt kunnat minska problemet med svåra kalvningar, trots att man avlat på bättre tillväxt. Man gallrar givetvis bort djur med dåliga ben, klövar eller dåligt temperament. Djuren måste vara sunda och funktionella och nötköttsproduktionen ska uppfylla såväl lagkrav som konsumenternas önskemål när det gäller köttkvalitet.