Regeringens populistiska retorik kring EU:s jordbrukspolitik utestänger Sverige från diskussionen i EU:s kärna. Regeringen bör sålla bort felaktigheterna och ärligt redogöra för vad jordbrukspolitiken faktiskt handlar om, skriver Helena Jonsson och Anniqa Nygård från LRF.
När andra europeiska regeringar ser framtiden i jordbruket och jämför sektorn med nanoteknik eller rymdindustri så anser Sveriges regering, med EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) i spetsen, att EU:s gemensamma budget är en historisk relik, jämförbar med dinosaurien, eftersom den innefattar jordbruk.
Var ärlig mot väljarnaDen svenska regeringens retorik utesluter Sverige från förhandling och debatt i EU:s kärna. Regeringen bör sålla bort felaktigheterna och vara ärlig mot väljarna när det gäller vad jordbrukspolitiken faktiskt handlar om.
Regeringen talar vällovligt om sitt Europaengagemang, om att kämpa för europeiska värden som fred, frihet och frihandel och vikten av att delta i Europasamarbetets kärna.
Men så fort EU:s gemensamma pengar kommer på tal förfaller regeringen till populism.
Birgitta Ohlsson raljerar om att budgetpengarna går till stora markägare och livsmedelsindustrier som Coca-Cola, Danisco, Cloetta och Arla. Statssekreterare Oscar Wåglund Söderström hävdar att pengarna går till enstaka skånska slott och herresäten samt till storföretag som äger mycket mark.
Detta är felaktigt. EU:s jordbruksstöd, som framställs som gigantiskt, utgör drygt 1 procent av EU-ländernas samlade offentliga utgifter, och det var länge sedan nämnda företag fick några större exportbidrag.
EU-ministern och statssekreteraren får det att låta som att det är stora livsmedelsföretag och ett antal slott som får EU:s jordbruksstöd, när det i själva verket är 13,4 miljoner jordbruk som delar på lejonparten av jordbruksbudgeten. Exportstöden utgör idag under 1 procent.
Inte längre kopplade till produktionenEU:s jordbrukspolitik har sedan 1993 genomgått genomgripande reformer, något som det sällan talas om. Jordbruksstöden, som en gång skapade överskott och behov av exportstöd, har lagts om och är inte längre kopplade till produktionen.
Reformerna är sprungna ur krav från handelspartner på att jordbrukspolitiken inte ska störa handeln. De som tidigare varit kritiska talar idag om att EU:s reformer inte fått det erkännande de förtjänar.
EU:s exportstöd har minskat från 10 miljarder euro 1990 till 121 miljoner euro, och betalas idag ut för ett fåtal produkter. Varför envisas då vissa svenska politiker med att hänvisa till gamla siffror och felaktiga påståenden om vem eller vilka som får jordbruksstöd?
Ge trygg livsmedelsförsörjningJordbrukspolitiken är något som EU:s medlemsländer valt att samarbeta om och är det enda helt gemensamma politikområdet i EU. Det handlar om att ha en trygg livsmedelsförsörjning och ett hållbart jordbruk i hela EU.
Regeringen poängterar vikten av att samarbeta i frågor där samarbete ger mervärde och nämner områden som gränsöverskridande infrastruktur, gemensam forskning, polissamarbete och brottsbekämpning, asylpolitik samt grannskap och bistånd.
Värden i grön tillväxtDessa frågor är mycket viktiga. Men flertalet medlemsländer känner också mycket starkt för att samarbeta om jordbrukspolitiken. Det ligger stora värden i grön tillväxt och lokal och regional livsmedelsproduktion spridd över hela unionen.
Vill Sverige ändra på det krävs annat än populistiska felaktigheter.
EU:s jordbrukspolitik innebär möjligheter till grön tillväxt i unionen. LRF hoppas på en konstruktiv diskussion där vi tillsammans formar en jordbrukspolitik som ger europeiska bönder förutsättningar att utvecklas och möta de utmaningar jordbruket och samhället står inför.
En hållbar jordbruksproduktion är nödvändig för en säker tillgång på mat och energi.
Anniqa Nygård och Helena Jonsson debattartikel publicerades 17/5 i Sydsvenskan: