Snårigt regelverk hotar Sveriges beteshagar
29 juli 2010.
De gällande EU-reglerna för hur betesmarker ska se ut - och Sveriges tolkningar av dessa regler - raderar ut naturens variationer. Det får negativa konsekvenser för både bonden, djuren och den biologiska mångfalden. Frågan ligger därför högt på agendan under EUs jordbrukskommissionär Dacian Cialos Sverigebesök idag och imorgon.
De svenska naturbetena med sin blandning av vilda gräs, örter, buskar och träd är en sorts jordbruksmark som nästan inte finns någon annanstans i hela världen. Men beteshagarna är inte bara vackra att se på. Med rätt skötsel ger de ett bra och varierat foder till kor och får. Samtidigt är de en av de viktigaste livsmiljöerna för många vilda växt- och djurarter.
– Naturlig betesmark är samtidigt den allra resurssnålaste foderproduktion som finns. Marken behöver inte plöjas eller sås. Djuren skördar själva, och gödslar när de ändå är i farten, säger LRFs vice ordförande Helena Jonsson.
Men EU-kommissionen har ifrågasatt stöden till beteshagarna som kommer via gårdsstödet, och man har nu slagit fast att gräsmarker med fler än enstaka träd inte är jordbruksmark utan skog och att de därför ska tas bort från den gemensamma jordbrukspolitiken.
– EU-kommissionens invändningar och det svenska jordbruksverkets hantering verkar till stor del bottna i ren okunnighet om hur betesmarker med träd sköts och fungerar, eller i oförmåga att se hur fantastiskt varierat Europas jordbrukslandskap är. Den nuvarande tillämpningen av reglerna får negativa konsekvenser på den biologiska mångfalden. För bonden skapar de osäkerhet kring hur hon förväntas ta hand om sina marker och vilka ersättningar hon är berättigad till, och djuren kan få sämre tillgång till skuggande träddungar, säger Helena Jonsson.
– Liksom all annan företagarverksamhet, behöver bönderna tydliga, långsiktiga och enkla regler. Nu har reglerna ändrats från ett år till ett annat och att enskilda bönder direkt eller indirekt skulle bli återbetalningsskyldiga, trots att de följt de regler som gällde då de ingick avtal om att vårda betesmarkerna, är fullständigt orimligt.
– Det behövs ett fungerande och långsiktigt system som gör det möjligt att bevara Sveriges beteshagar. I diskussionerna kring hur EUs gemensamma jordbrukspolitik ska se ut efter 2013 bör Sverige därför agera gemensamt med andra medlemsländer så att reglerna för betesmarker både blir enklare och mer långsiktiga. Att reglerna ändras efter det att bonden ingått avtal om att vårda marken är ohållbart, säger Helena Jonsson.
För mer information och intervju med LRFs vice ordförande Helena Jonsson, ring LRFs presstjänst 08-787 57 77.