Alla bönder i världen behövs

Elizabeth med ett lamm.
bild 1 av 9next
Elizabeth med ett lamm.
Jag är på väg hem. När ni läser det här har jag redan landat i Kenya och Kirwara. Det har varit två otroligt händelserika veckor. Jag har lärt mig mycket om den svenska landsbygden och bönderna där. Det slår mig att liksom hemma i Kenya är bönderna här otroligt viktiga för alla i landet, inte bara bönderna själva.
 

Många är en del av bondens liv

Ta till exempel Jenny som är kycklingproducent. I sitt företag föder hon både upp kycklingar, slaktar, förädlar och ser till att de når konsument. Även om hon inte är medlem i ett kooperativ så arbetar hon tillsammans med många människor. Förutom de anställda på slakteriet, i restaurangen och i butiken finns det fler som är en del av hennes företag. Tomas som föder upp och levererar kycklingar, foderproducenter som många gånger är bönder, transportörer, butiker som säljer kycklingen och i slutänden konsumenterna.
Det är en spännande tanke, att så många människor är en del av en bondes liv.
 

Hellre höna än tupp

En annan bonde vi hälsat på är Ulf i Kärrbo. Han har sina dikor ute i skogen även på vintern. Ulfs kor är mycket större än våra kor i Kirwara. De är också mycket större än korna jag mjölkade i Karbenning. Men Ulf är inte stolt över sina kor. De är för stora, äter för mycket foder och tar för mycket av jordens resurser i anspråk. Ulf menar att fjällkorna vi såg i Karbenning är bättre. De kräver inte så mycket foder och gör mindre anspråk på det som ska delas med många andra. Ulf har ett annat sätt att tänka. Ungefär som när Åsa och jag räknade på om min tupp var bra eller dålig. Vi la ihop kostnaden för fodret han åt och drog ifrån betalningen jag fick när han såldes till slakt. Det blev minus. Bättre alltså att satsa på hönsen. De kanske inte väger lika mycket som tuppen, men lägger åtminstone ägg under sin levnadstid. Det gör inte tuppen.
  

Familjer som inte har tid till mat

Ungefär som med Jenny, sysselsätter Ulf flera personer. Han vill ha en levande gård. Inte en där man bara kör med traktorer på stora fält. Han vill ha folk omkring sig. Därför hyr han ut hästplatser till hästägare från stan. Han hyr också ut sin höskulle för barnkalas. Det är lite märkligt att barn från stan vill komma ut och vara på en gård, det vill dom inte hemma.  På Ulfs gård packar man även matkassar som levereras till familjer som inte har tid att laga mat. Mycket av det som finns i kassarna kommer från Ulfs gård eller från producenter runt omkring. Man lägger också med recept så att man vet vad man ska laga av råvarorna.
 

Matkassar i Kenya

Hemma i Kirwara har vi nästan samma sak. Fast de som kommer och säljer vid husen har bara en grönsak eller en sorts potatis med sig. Det vore nog bra om man kunde samordna mer. På så sätt skulle alla kunna sälja sina produkter. Men vi är också väldigt noga med att välja rätt när vi handlar. Åsa tror att matkassar till dörr även kommer finnas hos oss i framtiden. Jag är mer tveksam. Kanske till dom rika.
 

Våga lita på varandra

Hos Ulf finns också en gårdsbutik. Ulf gillar att lita på människor. Därför finns det inte någon personal i gårdsbutiken. Man tar det man vill ha och lämnar pengar i en burk. Jag har svårt att tänka mig att det systemet skulle fungera hemma. Där måste vi låsa både till huset och till köket när vi går till grönsakslandet.
  

Får är mer klimatsmarta

Allra sötast på Ulfs gård är årets första lamm. Det har kommit lite tidigare än de andra eftersom en bagge varit på rymmen. Fåren hos Ulf är både mindre och trevligare än korna i skogen. Jag gillar får och Ulf också. Han säger att de är mycket mer klimatsmarta än korna. På Ulfs gård finns ett styckeri. Här arbetar två personer. Elena, som kommer från Lettland, är nyanställd. Hon har varit arbetslös länge men har nu fått jobb på Ulfs gård. Förutom styckningen, tar Elena hand om gårdens kafé.
 

Småskaligt kontra stordrift

Det har varit mycket media kring mitt besök. När vi var på Jennys slakteri hängde både en fotograf och reporter på. Likadant på Ulfs gård. Den sistnämnda ville intervjua mig för att höra min synpunkt i lite större frågor. Frågor som t e x hur vi småskaliga bönder påverkas av de allt högre matpriserna och hur jag tänker när jag jämför småskaligt jordbruk med stordrift. Mina svar kommer i DN på fredag.
 

Tack!

Ett stort tack till alla bönder och bybor som jag träffat, Åsas vänner, folket i Stockholm och alla studenter som ställt så många bra frågor. Jag känner att jag har en hel del att ta tag i när jag kommer hem till Kirwara. Men framförallt har jag förstått att vi bönder runt om i världen har mer gemensamt än vi någonsin trott.