Man är inte bonde för att bli rik

bild 1 av 4next

Att vara bonde är ett stort intresse för Jenny Alm, 30 år, inget hon gör för att bli rik. Tillsammans med sin blivande man Magnus Johansson äger hon sedan snart tre år Prästgården i Almunge, Uppland, som de köpt av hennes föräldrar.

 
Huvudinriktning är mjölkproduktion i ett modernt lösdriftsstall byggt 2003. I stallet finns 110-120 mjölkkor och lika många kvigor. Tjurkalvarna säljs när de är en månad gamla. Till gården hör också 150 hektar åker, med spannmåls- och vallodling, 40 hektar bete och 40 hektar skog. Förra året omsatte företaget 4,5 miljoner kronor. Jenny och Magnus jobbar bägge heltid på gården och har två anställda.

– Det är inte så många år sedan vi gjorde vår stora investering i nytt stall för lösdrift, så det lär dröja innan vi sätter igång ett nytt byggprojekt, berättar Jenny. Även om vi naturligtvis på olika sätt ska utveckla det vi har här. Vår nuvarande besättning är trots allt inte större än att jag känner igen alla våra kor. Så ska vi fortsätta att ha det. Jag tror inte på att bygga ut så stort att jag inte längre kan vara med vid mjölkningen. Inte tror jag heller att lönsamheten skulle förbättras vid en ytterligare utbyggnad.

Mycket slit med mjölken

På frågan om hon ser några hinder för att utveckla gården svarar Jenny att ekonomin är det största hindret.
– Jag önskar verkligen att mjölkbönderna kan få bättre betalt för allt sitt slit. För att hålla den maskinpark vi behöver för att arbeta rationellt krävs sådana investeringar att man får hålla sin egen lön på en alltför låg nivå.

Jenny vill ändå understryka att även om det är jättemycket jobb så är bondeyrket omväxlande och erbjuder många glädjeämnen. Och det är ens eget företag, man jobbar för sig själv.

Bättre betalt för närproducerat

Gården är sedan ett år med i Sju Gårdar som får 40 procent av mjölken. Sju Gårdar är ett regionalt samarbete mellan just sju gårdar, var och en med cirka 100 mjölkkor. Idén med närproducerad mjölk har gått över förväntan och betalningen är bättre än den annars skulle ha varit. Resten av mjölken från Jennys gård går till Gefleortens mejeri (som också hanterar Sju Gårdars mjölk) och till Milko.

Jenny Alm om:

Gården
– Den är mitt barndomshem, jag är femte generationen här, så gården betyder verkligen mycket för mig. Vi har två småbarn och vill gärna ge dem möjlighet att ta över en dag.

När livet känns helt rätt
– När arbetet flyter på bra utan strul. Det är jättekul när korna mjölkar bra, inte bara med tanke på ekonomin, utan för att det visar att de mår bra. I fjol hade vi dåligt foder och då mjölkade de sämre, nu går det mycket bättre.

Vad LRF ska jobba mer med
– Jag vill att de ska jobba för helhetssyn och dialog när det gäller myndighetskontroller. Jag är trött på den misstänksamhet och felfinnarattityd som finns hos de många kontrollanter som kommer till gården. Deras besök tar väldigt mycket tid, före, under och efter att de kommer. Visst måste vår produktion kontrolleras, men det vore bättre om en kontrollant kom och gjorde en grundlig genomgång och sedan rapporterade till flera olika myndigheter. Ett sådant samarbete skulle också minska kostnaderna.
– Och så vill jag att vi ska gå ut och tala om att Sverige är världsledande på djurhållning. Det måste vi våga stå för. Jag tycker att LRF hanterade griskrisen bra.

Nyttan med LRF-medlemskapet
– LRF är ett väldigt bra försäkringsskydd. Om vi får någon typ av problem så kan LRF ge stöd. Det är också viktigt med det näringspolitiska arbetet. Jag sitter med som sekreterare i vår lokalavdelning, så jag går på de lokala mötena.