Svårt att planera framtiden med arrendegård

bild 1 av 4next

Sedan tre år arrenderar 28-årige Martin Larsson en gård i Sjuhäradsbygden. När grannen blev sjuk och inte själv kunde sköta sin gård arrenderade han ut den till Martin.

Martin är en driftig lantbrukare, men i och med att han arrenderar gården och inte på egen hand kan ta beslut om investeringarna så är det svårt att planera framtiden för åker- och betesmarken på 63 hektar. Han får helt enkelt jobba i ett kort perspektiv, vilket ibland är bekymmersamt.

– Det är svårt att utveckla verksamheten när man arrenderar sin gård. Som arrendator kan man bara planera ett år i taget. Om det dyker upp något intressant objekt framöver kan jag tänka mig att köpa något eget, men i dagsläget har jag inga sådana planer. Det kanske blir aktuellt längre fram.

Skog, kött och entreprenad

På arrendegården föder Martin och hans sambo Jenny Ribbfors upp köttdjur, mest tjurar men även kvigor. Förra året gick 152 djur till slakt. De odlar också grovfoder (vall och spannmål) till de egna djuren.

Martin äger själv en skogsfastighet på 33 hektar där han bedriver aktivt skogsbruk. Arealen är inte så stor, men tillsammans med en kompanjon hugger han upp massaved till brasved och säljer. Han är också med i Maskinringen Sjuhärad och arbetar med viss entreprenadverksamhet, på sistone har det blivit mycket snöröjning.

Omsättningen på jordbruk och skog är tillsammans cirka två miljoner kronor.

Martin Larsson om:

Företagandets villkor på landsbygden
– EU-ersättningarna är på gott och på ont. De ger en välbehövlig ersättning för den del av lantbruksföretagandet man inte kan ta betalt för. Jag tror inte ens de större slättgårdarna egentligen klarar sig utan dem. Men villkoren kan ändras radikalt vid nästa översyn. Jag tror dock att de miljöersättningar som syftar till att hålla betesmarker öppna kommer att bli kvar – och det är bra för oss i skogsbygderna. Sammantaget ser jag att vi har goda förutsättningar på landsbygden, där många nya verksamheter uppstår.

Gården
– Jag tror det är skillnad om man har en släktgård, som man har en massa känslor för. En arrendegård har man en mer nykter syn på, ser den mer som en produktionsenhet. Vilket också kan vara positivt när det gäller lönsamheten, man har inga nostalgiska skäl att driva verksamhet.

Vad som ger mening i arbetet
– Att vara lantbrukare är intressant och roligt, även om det också innebär att man måste upp och jobba på söndagarna. Det är varierande och fritt, samtidigt som det också är bundet. Man får följa årstiderna, det är härligt. Det är kul att se djuren växa till från kalv till vuxet djur. Samtidigt gäller det att vara företagare, att planera sådd och gödselinköp, att förhandla fram bra villkor och göra goda affärer.
– Det är en skön känsla varje dag när man lämnar ladugården och djuren står där och äter stillsamt, de mår alla bra. När allt fungerar som det ska och man har fött upp fina djur som säljs, då känns det bra. 

Vad LRF ska jobba mer med
– LRF får inte glömma bort var man kommer ifrån. Rötterna finns i lantbruket. Sedan ska man naturligtvis även finnas med när det gäller nya verksamheter på landsbygden, som turism. Men som sagt, glöm inte rötterna.

Nyttan med LRF-medlemskapet
– LRF har känts som ett naturligt val från början. Där finns ett brett kontaktnät som jag har glädje av. Behöver man hjälp inom olika områden så kan man få den. LRF är väl förankrat i landsbygden och är bra på att stå upp för goda villkor där.