Allemansrätten – en del av våra grundlagar

Allemansrätten gäller alla som färdas till fots, med skidor, cykel eller till häst ute i naturen. Rätten tillkommer enskilda personer men den kan även utövas i grupp. I båda fallen gäller att skada eller olägenhet inte får uppkomma. Allemansrätten är en sedvanerätt som är inskriven i Regeringsformen (2 kap. 18 §) – en av Sveriges fyra grundlagar.

Men Allemansrätten är ingen lag och det finns inte heller någon lagtext som definierar den. Enligt Allemansrätten ska alla ha tillgång till naturen (Regeringsformen) men var och en som utnyttjar den här rätten ska visa hänsyn till naturen (Miljölagstiftningen).

Brottsbalken sätter gränser

Allemansrättens gränser sätts av bestämmelser i flera lagar, framförallt i brottsbalken. Den som utan lov färdas över tomt, plantering eller annan äga (t.ex. besådd åker eller skogsplantering) som kan komma till skada kan dömas för tagande av olovlig väg. En tomt är alltid skyddad genom bestämmelsen om hemfridsbrott, medan vägar inte berörs. Andra av brottsbalkens bestämmelser som rör Allemansrätten är lagar som reglerar åverkan, rätten att ta naturalster samt om olaga intrång.

Regler för organiserad verksamhet

I Miljöbalken finns bestämmelser som berör organiserad verksamhet. Det handlar om allmänna hänsynsregler som alla måste följa så snart det finns risk för skada på miljön eller olägenhet för människors hälsa. Reglerna gäller både ideellt och kommersiellt organiserat friluftsliv som utnyttjar Allemansrätten i sin verksamhet. Det betyder att organisatören är skyldig att vidta förebyggande åtgärder och iaktta försiktighet för att förhindra att de som deltar i aktiviteten orsakar skada.

Läs mer på Naturvårdsverkets webbplats.

Frågor och svar

Vi ska hyra ut hästar till ridvana turister för flerdagsturer i naturen. Då ingår turförslag och kartor där vi markerar trevliga vägar och stigar, fina rastplatser och lämpliga platser för övernattning i tält. Behövs något tillstånd föra att ge ut kartor och turbeskrivningar?
För påtryck av information på kartor med skala större än 1:100 000 behövs tillstånd från Lantmäteriverket. I övrigt har Naturvårdsverket med stöd av ett JO-uttalande rekommenderat att man inte ska markera fina övernattningsplatser på turförslag eller ledbeskrivningar utan markägarens medgivande.

Jag har problem med en ridanläggning som utnyttjar mina marker för sin verksamhet. De säger att ridning ingår i Allemansrätten, och att det inte spelar någon roll att det sker organiserat. Stämmer det?
Man kan inte åberopa Allemansrätten som stöd för att bedriva organiserad ridverksamhet på annans mark, men något uttryckligt förbud finns inte. Om ett organiserat nyttjande innebär alltför stora olägenheter för markägaren kan man inte hänvisa till Allemansrätten. Det har Högsta Domstolen slagit fast i ett mål för några år sedan.

Jag har upplåtit mark för en vandringsled genom min skog. Nu har leden börjat användas också för ridning. Är det verkligen tillåtet?
Det finns inget allmänt förbud att rida på vandringsleder. Men på informationstavlor brukar det stå att ridning inte är tillåten på leden. Om det är risk för att leden skadas bör man nog kunna betrakta det som ”tagande av olovlig väg” enligt brottsbalken.

En som bor i närheten rider nästan dagligen på en liten, knappt körbar väg, förbi mitt hus. Vägen går mellan huset och lagården bara 40 meter från huset. Det räknas väl som tomt där man inte får rida?
Det bör räknas som tomt, och enligt lagen är det förbjudet att ta ”olovlig väg över tomt”. Men att ta olovlig väg innebär att t.ex. gå eller rida utanför en väg eller väl upptrampad stig. Det är därför inte straffbart att rida på vägen med utgångspunkt från bestämmelsen om olovlig väg. Skulle vägen gå helt nära huset och ryttaren envisas med att rida där torde det räknas som hemfridsbrott.

Om någon rider regelbundet på en och samma stig blir det till slut stora skador, även om skadan vid varje tillfälle är obetydlig. Tar lagens regler om ”olovlig väg” hänsyn till sådan sammantagen skada?
Om marken skadas påtagligt genom upprepad ridning är det inte uteslutet att det kan vara straffbart även om skadan vid varje tillfälle är liten.

Material att ladda ned:
Vett och etikett på hästryggen, broschyr
Vett och etikett på hästryggen, poster
Hästen och allemansrätten