Jord och skog kan minska sårbarheten i elnätet

Sverige producerar mycket el sett över året men saknar ofta effekt i rätt stund. Då blir vi beroende av överföringar över långa avstånd och av ett väder som inte går att planera. Resultatet blir stora svängningar och en osäkerhet som drabbar hushåll, företag och i förlängningen hela ekonomin. Lantbruket och skogsbruket kan producera energi nära användaren och därmed minska trycket på elnäten när det behövs som mest.

Biogas från gödsel, jord- och skogsrester kan ge både el och värme när efterfrågan är hög. Solceller på ekonomibyggnader kan försörja verksamheter lokalt. Skillnaden mot mycket annan produktion är att den går att styra. När vinden mojnar och kylan biter kan gårdsbaserad energi fortsätta leverera och stabilisera systemet.

Samtidigt stärks livsmedelsproduktionen eftersom gården får en tryggare energiförsörjning. Skogsbrukets restflöden kan på samma sätt bli lokal värme och el nära samhällen och industrier och minska beroendet av importerade bränslen.

Ett mer lokalt energisystem handlar inte bara om klimat utan om robusthet. När produktionen sprids över landet minskar risken att hela systemet pressas samtidigt. Fler kan fortsätta arbeta och producera även under kalla och vindstilla perioder. Mat och energi säkras på samma gång.

Politiken har länge fokuserat på stora lösningar och långsiktiga projekt. De behövs men de räcker inte ensamma. För att hantera de återkommande pristopparna måste även de små och medelstora energikällorna bli en självklar del av planeringen.

Regelverk och tillståndsprocesser behöver därför utformas så att gårdsbaserad energi kan byggas ut snabbare och mer förutsägbart. Elpriserna den senaste tiden visar att energifrågan inte bara avgörs i kraftverk och kablar utan också på åkrar och i skogar. Där finns resurser som kan dämpa svängningarna och stärka beredskapen om de tas till vara.