Hög verkningsgrad

– Skolskördarna kan ge motsvarande 100 hästars elmotoreffekt, vilket är en rätt så bra motor. Men jag kan också nöja mig med en liten traktor på 15 hästar driven av en solskördare. Utmaningen blir bland annat att få kabeln smidig och hållbar och att den inte trasslar när den lindas ut och in. Man får förstås lägga upp körningen enligt ett visst körmönster på fältet, säger Kurt Hansson som förklarar att en eldriven motor har 95 procent verkningsgrad jämfört med dieselmotorns 35 procent.

Han räknar med att tjäna energi på solföljarna och tycker att det är härligt att köra med eldrift oavsett fordon.

– Jag fick nyss chansen att köra eldriven skotare i skogen under två veckor och det var en upplevelse. Nu får skogen komma ut på åkern och hjälpa till med utvecklingen av mer eldrift i jordbruket, säger Kurt.

Om examensjobbet i förlängningen leder till en prototyp räknar han med att det dröjer bortåt tio år tills en eldriven soltraktor kan vara ute på marknaden.

Biogasplaner gick i stöpet

Genom åren har Kurt Hansson tagit flera steg för att minska gårdens fossila beroende. När oljekrisen på 1970-talet fick bränslepriserna att raka i höjden införde han och hans far fliseldning och satte upp solfångare för förvärmning av luften till spannmålstorkens oljeeldade varmluftspanna. Själv hade han utbildat sig till lantmästare på Alnarp och hade redan på 1980-talet långt framskridna planer på gårdsanläggningar med biogasproduktion, som skulle halvera förbrukningen av fossila flytande bränslen i Sala ekokommun. Men tiden var inte mogen, intresset från samhällets sida – och från lantbruksorganisationerna – var ljumt och den finansiering som erbjöds räckte inte långt. Projektet gick i stå 2006 efter flera decenniers arbete.

Men Kurt Hansson har kört på biogas ändå, om än inte egenproducerad. 2001 lyckades han komma över den första seriebyggda och biogasdrivna Volvolastbilen, en Volvo FL10 -95. Därefter skaffade han en Volvo V70 Bi-fuel, 2003 års modell. Biogasen har han kunnat tanka i Uppsala, Stockholm, Västerås, Eskilstuna och sedan 2011 även i Sala. I dag finns närmare 200 biogasmackar i Sverige.

Akut dieselbrist

Det som bekymrar Kurt Hansson är att de flesta fortfarande är totalt obekymrade om att oljan håller på att ta slut. Inställningen att "det där fixar staten" eller "det är väl bara att borra ett hål till i Nordsjön" är utbredd och alltför många sticker huvudet i sanden. Oljeproduktionstoppen (Peak Oil) har passerats och den olja som finns kvar blir alltmer svåråtkomlig samtidigt som världskonsumtionen ökar lavinartat. Redan för tio år sedan skrev han förslag och motioner för att aktualisera frågan, men oavsett nivå uteblev responsen. Att LRF via MacLean nu satt Peak Oil på agendan tycker han är på tiden.

– Om ett par år kan dieseltillgången bli ett jätteproblem. Mycket pekar på att det kan bli akut dieselbrist i Europa redan 2015, säger Kurt Hansson och berättar att åkerinäringen i Västra Götaland har kommit fram till att samhället skulle lamslås på mindre än en vecka om de dieseldrivna transporterna inte längre skulle fungera.

För honom är det långsiktiga målet att bli självförsörjande på förnybar energi och han accepterar därför att det ibland är svag lönsamhet för stunden. Att i kronor och ören alltid räkna hem varje enskild investering kan vara svårt, och han irriteras över att kraven på kortsiktig lönsamhet ibland överskuggar sunt förnuft och det faktum att jordbruket står och faller med den fossila dieseln.

– Bättre att försöka ställa om redan innan vi står där med tom dieseltank, menar Kurt Hansson.

Fliseldad ugn

Tranåsugn för traditionell spån- och fliseldning installerades 1960. Den kostade då 600 kronor. Ugnen eldades med sågspån och värmde bostadshus och garage i sju år, för att sedan ställas undan till förmån för den då billiga oljeeldningen i en ny Eryl dubbelpanna.

Spannmålstork

1973 byggdes en ny spannmålstork, också med oljebrännare, en finsk JAKKO Gigant med cirkulerande sats på 24 m3, till en kostnad av 135 000 kr inkl lagring på 625 m3.

När oljepriserna efter några år steg ännu mera kom Tranåsugnen till heders igen 1977. En liten finsk flistugg införskaffades tillsammans med en granngård. Kvistar, toppar och grenar utan virkesvärde flisas efter behov, vilket årligen har ersatt cirka tre kubikmeter eldningsolja.

Tranåsugnen finns fortfarande kvar men har haft backup av en elpanna sista fem åren.

Solfångare till spannmålstork

Spannmålstorkning är ett av de mer energikrävande momenten på gården. 1979 installerades därför drygt 200 kvadratmeter solfångare som byggdes på plats.

Maskiner/utrustning

För att förvärma luftintaget till varmluftspannan installerades 120 kvadratmeter solfångare med 45 graders lutning åt söder på taket och ytterligare 80 kvadratmeter på söderväggen.

Takplåten målades svart och skivor sattes upp under takreglarna för att få till en luftkanal ned till pannans intag. På söderväggen kläddes kanalen med plastskivor liksom väggen i övrigt. Soliga dagar i augusti och september förvärmdes luften till varmluftspannan med 10–12 grader över utetemperaturen.

För att få ännu bättre effekt sattes efter två år reglar och plast även utanpå den svarta plåten för att den inte skulle kylas av vinden (s k dubbel luftsolfångare). Det fungerade bra de första åren men allteftersom dammet la sig på den svarta plåten sjönk effektiviteten. Om plåten kontinuerligt dammsugs och tvättas kan uppvärmningen bli 15–17 grader. Det mest praktiska verkar dock vara att enbart ha svart takplåt.

Ett examensarbete gjordes via LBT i Lund. Noggranna mätningar under en säsong gav svart på vitt att solförvärmningen fungerar.

Investering/finansiering

Tack vare eget arbete blev investeringen endast 10 000 kronor i material.

Ekonomiskt utfall

Besparingen under torkningsperioden från 15 augusti till 15 september är under ett normalår 3–5 kubikmeter olja, motsvarande cirka 30 000–50 000 kronor.

Erfarenhet

Kurt Hansson menar att det mest optimala vore om en tredjedel av energin kunde tas från solen, en tredjedel från fastbränsle (flis) och en tredjedel från återvunnen våtluft. Tekniska lösningar för att effektivisera spannmålstorken genom att återvinna energin från den dammiga och klibbiga våtluften finns, men är ännu på ritningsstadiet. Projektmedel är sökt från LRF:s Innova.

Solfångare till bostadshus

1997-98 installerades 20 kvadratmeter vattenburna solfångare på garagetaket kopplad till en ny 2 kubikmeter stor ackumulatortank till pannan.

Maskiner/utrustning

Kurt Hansson köpte en självbyggnadssats, LESOL 4, lödde ihop strips och monterade solfångarna som kopplades till värme- och varmvattensystemen.

Investering/finansiering

Solfångare, ackumulatortank och styrsystem kostade 80 000 kronor. Arbetet gjordes i egen regi och solstöd från länsstyrelsen utgick med ungefär hälften.

Ekonomiskt utfall

På grund av anläggningens storlek har det inte varit möjligt att räkna hem investeringen, eftersom det går på ett ut att ha den som att köpa el till varmvattnet. Tanken var att solfångarna skulle ge värme till den planerade biogasanläggningen via en kulvert, ett projekt som hittills inte har förverkligats. Hade anläggningen kunnat värma större delen av den tänkta gårdsanläggningen för biogas, hade den betalat sig på några år. Eftersom ingen biogas då behövts för detta ändamål hade all gas som producerats kunnat uppgraderas till fordonskvalitet.

Erfarenhet

För gårdens två bostäder är 20 kvadratmeter klart överdimensionerat, en fjärdedel skulle ha räckt. Nöjet är att sommartid kunna slösa på varmvatten och satsningen är helt i linje med att på sikt bli självförsörjande på energi.

Solföljare

Kurt Hansson begärde in offerter på hybridsolfångare 2010 och ansökte hos länsstyrelsen om solelsstöd för en 200 kvadratmeter stor solelhybridanläggning, men det dröjde till mars 2011 innan stödet beviljades. Då hade han övergett tanken på hybridsolfångare till förmån för tyska solföljare, som är effektivare på elsidan, särskilt om ambitionen är att även sälja elkraft. Jämfört med fasta solpaneler genererar solföljare, som vrider sig efter solen, upp till 45 procent mer energi, men de är också dyrare i inköp. Den stora fördelen är att solföljare producerar full effekt under dygnets alla soltimmar och därför har en jämnare produktion sett över dagen. För Kurt som i framtiden vill kunna köra traktor med solkraft är det en basförutsättning; att vänta med traktorkörningen till framåt lunchtid då de fasta solpanelerna har tillräcklig effekt är inget alternativ, eftersom man då är beroende av el från nätet under i stort sett hela arbetsdagen.

Solskördaranläggningen, med 6 x 36 solpaneler, stod klar i december 2012.

Maskiner/utrustning

Tvåaxliga solföljare 3_60 från tyska Kirchner Solar Group GmbH. Företaget utnämndes till Tysklands bästa solelsleverantör 2010. Solpanelerna är från amerikanska SunPower Corp, av typ E20 SPR-333NE-WHT-D med 20 % verkningsgrad.

Effekt: 72 kW topp. Varje panel ger 333 Wp (toppeffekt).

Panelerna har 25 års garanti och det finns också en 25 års effektgaranti.

Investering/finansiering

Investeringskostnad: 1,8 miljoner kronor, varav länsstyrelsen beviljade 60 procent solstöd. (Från februari 2013 beviljas endast 35 procent.) Varken de lokala bankerna eller Ekobanken ville låna ut pengar till resterande belopp. Lösningen blev istället ett räntefritt lån på tio år via JAK-banken, där Kurt varit medlem sedan 1989.

Avskrivningstid

Avskrivningstiden är 10 år.

Ekonomiskt utfall

Återbetalningstiden ligger på 6–7 år, beroende på intäkterna. Kalkylen bygger på 96 öre per kWh för att gå runt första året, sedan krävs det mindre och mindre per år. Kurt har tecknat ettårsavtal med det lokala elbolaget Sala Heby Elhandel AB för ett pris på 80 öre plus moms. Till det kommer elcertifikaten om f.n. 20 öre per kWh samt ursprungsmärkningen om ca 0,5 öre per kWh, vilket sammantaget gör att investeringen är lönsam redan första året. Avtalet med elhandelsbolaget omfattar bara överskottet och det är därför fritt att använda solkraften så mycket som möjligt på gården, vilket ökar dess värde motsvarande, eftersom det då inte tas ut någon nätavgift och energiskatt som reglerna är nu utformade.

Produktion

Beräknad elproduktion: 100 000 kWh/år.

Första månaden, januari 2013, producerades 1 300 kWh varav 800 kWh såldes. Under februari producerades 2 300 kWh varav 1 500 såldes. På grund av att elhandelsbolaget ännu inte klarat ut hur förbrukningen ska kunna nettoföras tecknades ett ettårsavtal. Förhoppningen är ett bättre avtal inför år 2014.

Erfarenhet

Kurt Hansson har sökt och blivit beviljad elcertifikat 15 år framåt. För varje 1 000 kWh skördad elenergi får han ett certifikat som samlas på ett så kallat Ceasarkonto, som kan inbringa 20 öre per KWh om och när köpare av dessa certifikat finns. I nuläget finns dock överskott på certifikat vilket innebär att den som investerar i Sverige tar en stor risk, jämfört med den som investerar i Tyskland, där grön el ger ett fast pris.

Traktordrift med solel

Om eldrift skulle kunna ersätta diesel vid traktorkörning vore det svårslaget. Kurt Hansson använder 10–12 kubikmeter diesel under ett normalår, motsvarande cirka 120 000 kr. För stora gårdar kan bränslekostnaden uppgå till en halv miljon kronor eller ännu mer.

För Kurt Hansson är strategin och det långsiktiga målet att bli självförsörjande på förnybar energi och han accepterar därför att det ibland är svag lönsamhet för stunden. Att i kronor och ören alltid räkna hem varje enskild investering kan vara svårt, särskilt som verkligheten är mer komplicerad, det kan vara en god affär av andra anledningar. Han irriteras över att kraven på kortsiktig lönsamhet ibland överskuggar sunt förnuft och det faktum att jordbruket står och faller med den fossila dieseln, som det är för alla idag.

– Bättre att försöka ställa om redan innan vi står där med tom dieseltank, det tycker jag är en rimlig väg att gå, om vi vill odla uthålligt, menar Kurt Hansson.

Text: Iréne Lundström, Byatryck. Foto: Diakrit