I förra frågespalten skrev jag om en dom där Mark- och miljööverdomstolen kom fram till att ett allmänt färdselservitut som bildats vid laga skifte inte gäller som servitut för att använda en viss väg för skogsbruksmaskiner, trots att skogsägaren använt vägen sedan lång tid tillbaka.

I domskälen nämner mark- och miljödomstolen att det finns andra sätt att se till att det går att ta sig till och från skogen på en skogsfastighet, eller för den delen att ta sig till åkermarken på en jordbruksfastighet eller huset på en bostadsfastighet.

Min tolkning är att domstolen tycker det är bättre att använda dagens regler om rätt till väg än att låta gamla färdselservitut gälla som om de vore bildade enligt nu gällande bestämmelser, eftersom det aldrig gjorts någon opartisk avvägning mellan nytta och skada av att en viss väg används.

Hela fastighetsrätten genomsyras av grundtanke. Den är att fastigheter ska vara varaktigt lämpade för sitt ändamål. Varaktigt betyder i princip för all överskådlig tid och lämpligheten är kopplad till fastigheten – inte till den eller de personer som äger den för tillfället.

Tillgång till väg är ett typexempel på vad en fastighet behöver för att vara lämpad för sitt ändamål. Hur vägen ska se ut och vilken typ av fordon som får köra på den beror på vilken sorts fastighet det gäller.

Därför finns tre olika sätt att skapa rätt till väg över annans mark även när markägaren inte vill upplåta den rätten frivilligt.

De tre sätten är officialservitut, gemensamhetsanläggning eller att bilda vägrätt med stöd av 49 § anläggningslagen. Vilken sorts rätt som är tillämplig i ditt fall beror på om det är en eller flera fastigheter som behöver använda vägen och om vägrätten bildas i samband med t.ex. en avstyckning eller om den bildas i en separat förrättning.

Gemensamt för de tre sätten är att de bildas av lantmäteriet och att lantmätaren ska väga den ena fastighetens behov av väg mot den andra fastighetens skada av att vägen dras där. Därför ska alternativa lösningar vägas mot varandra så att den största ”nettonyttan” uppnås.

Det är klokt att vara lyhörd för grannens önskemål, ju mer ni kan komma överens om desto lägre kommer förrättningskostnaderna att bli. 

Se även Timmertransport på enskild väg.