Svar: Det enkla svaret är nej. Dagens jordabalk innehåller inga bestämmelser om nyttjanderätt grundad på hävd. De bestämmelser om hävd som finns idag handlar om äganderätt till fast egendom när någon har fått lagfart av misstag.

Den som vill använda någon annans mark måste ha någon typ av avtal med ägaren. Däremot är det inte alltid nödvändigt att avtalet är skriftligt.

Då kan man undra varför begreppet hävd ändå dyker upp så ofta som det gör?

Det hänger ihop med gamla bestämmelser. I 1734 års jordabalk stod att ”Det är urminnes hävd: där man någon fast egendom eller rättighet i så lång tid okvald och ohindrad besutit, nyttjat och brukat haver, att ingen minnes, eller av sanna sago vet, huru han förfäder, eller fångesmän först därtill komne äro.”

Den bestämmelsen har fortfarande viss betydelse. Den som kan bevisa att han hade urminnes hävd redan när nuvarande jordabalken infördes den 1 januari 1972 har nämligen kvar den rätten än idag. I praxis har urminnes hävd tolkats så att det ska vara fråga om en markanvändning som pågått i två mansåldrar. Det betyder i praktiken att man ska kunna påvisa ett nyttjande som pågått minst sedan 1880-talet och därför är det inte längre många som kan hänvisa till urminnes hävd.

Även om det enligt dagens regler alltså inte går att hävda sig till en nyttjanderätt vore det fel att påstå att det inte har någon betydelse om en person och hans eller hennes familj i en eller par generationer har använt någon annans mark utan tillsägelse. I de flesta domstolar betraktas det som ett starkt bevis för att det finns åtminstone ett muntligt avtal om nyttjanderätt i botten.

Det är därför det är viktigt att agera och att göra det skriftligen så fort du får veta att någon använder din mark utan lov. Även om det inte går att skaffa sig en nyttjanderätt utan ditt samtycke kan en avsaknad av reaktion i förlängningen användas som bevis på du har lämnat ditt samtycke och att ett avtal därmed har uppstått.