Svar: Jag börjar med din andra fråga. Nej, det har inte någon betydelse vilken rubrik ni sätter på avtalet. Upplåtelserna är vad de är ändå, precis som min cykel förblir en cykel även om jag sätter en skylt med ordet ”bil” på den.

Men, det är bättre för alla parter att kalla saker vid dess rätta namn. 
Det finns visserligen en del grundläggande bestämmelser som är samma för hyra och arrende, men i övrigt är det helt olika regler som gäller.

Vad är det då som avgör om era avtal är bostadshyra eller bostadsarrende?

Det beror på vem som äger bostadshuset. Om ni markägare har gett någon annan rätt att bygga och bo i ett hus där är det bostadsarrende om övriga förutsättningarna för arrende också är uppfyllda, dvs. att det finns skriftligt avtal och att det utgår ersättning.

Är det däremot så att ni äger bostadshuset och låter någon annan bo i det mot ersättning, ja då är det hyresavtal ni har. Det måste med andra ord vara byggnad på ofri grund för att kunna bli ett arrende. 

Det var de enkla fallen.

Det finns besvärligare gränsdragningar också. Det är t.ex. inte ovanligt att en delägare ensam bygger hus på mark som ägs gemensamt. Det huset kommer inte vara fastighetstillbehör, eftersom ägarbilden inte är samma för huset som för marken.

Den som bor i ett sådant hus är inte hyresgäst. Han äger ju huset själv. Men är det ett arrende? Att det är en byggnad på ofri grund är klart. Kruxet i exemplet är att ”arrendatorn” i så fall arrenderar av bland andra sig själv.

Det finns de som anser att ett sådant avtal inte är ett arrende, eftersom definitionen på arrende är upplåtelse av mark åt någon annan. 
Personligen lutar jag åt att ”arrendatorn” ändå skulle anses vara någon annan än markägaren, eftersom det inte är identisk ägarbild mellan mark och byggnad. Någon sanning finns inte förrän det kommer ett vägledande avgörande. 

En sak är säker. Det är ett olämpligt avtal, för det kommer i praktiken bli omöjligt att göra villkorsändringar eller en uppsägning så länge arrendatorn också är markägare.