Svar: När allmänna vägar ska byggas är det väglagen som gäller.
Väglagen ger Trafikverket möjlighet att ta privatpersoners mark i anspråk med tvång om det behövs. I annat fall hade det förmodligen varit omöjligt att bygga fungerande vägar. Rätten att använda annans mark för byggande av väg kallas vägrätt.

Förenklat kan man säga att vägrätten har två sidor. Ena sidan är om marken överhuvudtaget får tas i anspråk, eller om det finns lämpligare platser att lägga vägen på. I den prövningen ska allmänna intressen vägas mot enskilda, behovet av väg mot miljöhänsyn osv.

Andra sidan av vägrätten är vilken ersättning Trafikverket ska betala till dig som avstår mark för vägbygget, antingen frivilligt eller genom tvång.

Tanken är att ersättningsfrågan i första hand ska lösas frivilligt, genom avtal mellan Trafikverket och dig. Utan att veta gissar jag att de allra flesta situationer också löses frivilligt.

Om det inte går att komma överens om vilken ersättning du ska få kan antingen du eller Trafikverket väcka talan vid mark- och miljödomstolen. Då blir det domstolen som bestämmer ersättningens storlek. Den bestäms utifrån förhållandena den dag när Trafikverket tar marken i anspråk, den så kallade värdetidpunkten.

I mark- och miljödomstolen svarar Trafikverket normalt för dina ombudskostnader även om du skulle förlora målet.
Det är inte något villkor för fastställande av vägplanen att alla ersättningsfrågor är lösta. Tvärtom är det mycket vanligt att det återstår en hel del frågor kring ersättningens storlek långt efter det att bygget är påbörjat. I och med att det finns ett beslut om en antagen vägplan får Trafikverket börja byggande av vägen och också ta den i bruk.

Att skjuta upp frågan om vilken ersättning du ska få i avvaktan på förmånligare regler är inte möjligt. Eftersom reglerna om intrångsersättning relativt nyligen sågs över och äganderätten förstärktes något tror jag inte heller att någon ny ändring är att vänta under de närmaste åren.