Svar: Det följer av reglerna i miljöbalken att det krävs tillstånd för att bedriva vattenverksamhet. Att dika ur mark faller in under begreppet markavvattning och markavvattning räknas i sin tur som vattenverksamhet om syftet med åtgärden är att varaktigt öka markens lämplighet för något visst ändamål, som t.ex. odling eller bebyggelse.
Det normala är därför att du behöver ha tillstånd för dikning.

Det behövs tillstånd både för att gräva helt nya diken och för att rensa ett dike som inte har underhållits på så lång tid att diket kan anses ha antagit ett nytt naturtillstånd.

Däremot är dikesrensning som utförs med jämna mellanrum tillståndsfri, för den ändrar inte vattnets djup eller läge utan görs tvärtom för att behålla djupet och läget. Men, du får inte göra diket djupare eller bredare än det var förut utan att söka tillstånd för det.

För täckdikning på åkermark behövs det normalt inte något tillstånd så länge dräneringsrören är upp till 300 millimeter i diameter. Det är bara om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen kan skadas som även täckdikning blir tillståndspliktig. Med allmänna intressen menas t.ex. skada på naturmiljön medan skada på ett enskilt intresse kan var sådant som översvämning på grannens mark.

Diken som är till för att leda bort avloppsvatten räknas inte heller som tillståndspliktig markavvattning. Inte heller skyddsdikning av skogsmark i samband med avverkning. Planerad skyddsdikning ska du å andra sidan anmäla till Skogsstyrelsen.

Det är länsstyrelsen som lämnar tillstånd till markavvattning och på deras hemsidor finns gott om information om vad du behöver tänka på vid dikning och dikesrensning.

Det är bättre att ta det säkra före det osäkra och kontakta länsstyrelsen innan du gör något. Det är nämligen ett brott att påbörja eller vidta en tillståndspliktig markavvattning utan att ha fått tillstånd.