Svar: Vid jordbruksarrende har arrendatorn en vårdnadsskyldighet och en underhållsskyldighet, medan jordägaren för sin del har byggnadsskyldighet.

Att arrendatorn är skyldig att vårda arrendestället betyder att han ska göra sådant som man vid normal fastighetsförvaltning gör för att förhindra skador och värdeminskning.

Arrendatorn ska alltså bete sig som om han vore i ägarens ställe, vilket innebär att han bl.a. ska röja snö från taken i samma utsträckning som en normalt omsorgsfull fastighetsägare skulle göra för att hindra skador på ladugården.

Om taket rasar för att det ligger alldeles för mycket snö på det och utan att det beror på takets skick är det alltså arrendatorn som har brustit i sin vårdnadsplikt och som därför ansvarar för skadan.

Ibland är det inte så enkelt att raset kan förklaras av att arrendatorn inte har röjt snö från taket i normal omfattning. Det kan också vara taket som är bristfälligt och inte håller för en normal snömängd.

Då kommer vi över på frågan om vems ansvar det är att taket inte är i bra skick, eller med andra ord var gränsen går mellan arrendatorns underhållsskyldighet och jordägarens byggnadsskyldighet.

Arrendatorns underhållsskyldighet innebär att han ska sköta löpande underhåll av arrendeställets byggnader. Dit räknas t.ex. att byta trasiga tegelpannor.

Underhållsansvaret sträcker sig dock inte hur långt som helst. Om själva stommen i byggnaden är skadad så att takstolar, bjälkar, bärande väggar, eller andra väsentliga delar måste bytas ut är det jordägarens sak att göra det.

Detta gäller om byggnaden har förstörts trots att arrendatorn har skött sin vårdnads- och underhållsplikt, alltså i praktiken om byggnadens normala livslängd är slut eller om det händer en olycka som arrendatorn inte kan rå för.

Det går att avtala bort arrendatorns underhållsskyldighet. Om ni har gjort det är det viktigt att veta att också jordägarens byggnadsskyldighet är borta.