Svar: Att planera generationsskiftet nu, medan dina föräldrar lever och är vid god hälsa, är klokt. Problemet är att vare sig du själv eller föräldrarna vill att de redan nu ska lämna gården och flytta till en lägenhet i staden.

Och varför är det ett problem? Uppenbarligen är ni överens.
Jag arbetar mestadels med tvister och har sett genom åren att en vanlig källa till konflikt är livslånga avtal som släktingar ingår med varandra. Ofta handlar det om en nyttjanderätt som är gratis, eller mot en symbolisk avgift.
I hundra procent av de tvisterna var parterna överens när avtalet ingicks och sedan har det hänt någonting som förändrar saken.

Tankevurpan många gör är att fokusera på vad de överens om för stunden och försöka skapa ett avtal som för alltid låser fast den viljan.

Det ni ska tänka på är att så länge ni är eniga är avtalet ganska ointressant. Då kan det ligga kvar i sin skrivbordslåda utan att läsas av någon.

Det är först när ni inte längre är överens som avtalet behövs. Det är då det ska plockas fram ur lådan och hjälpa er att lösa konflikten så bra som möjligt.

Tänk därför inte på avtalet som ett sätt att låsa dörren om er gemensamma vilja och sedan kasta bort nyckeln. Tänk i stället att avtalet är nyckeln som ska låsa upp dörren den dag ni inte längre vill sitta i samma rum.

För att vara mer konkret menar jag att ni bör undvika ett livslångt avtal. Livslångt kommer det ändå att bli så länge ni är överens om den saken. Lämpligare är att skriva ett avtal som löper på t.ex. fem år i taget med ett års uppsägningstid. Då kan du komma ifrån avtalet om det skulle behövas, samtidigt som dina föräldrar inte riskerar att kastas ut från ena dagen till den andra.

Det finns mycket annat ni måste veta när ni skriver avtal. Därför vill jag avsluta med ett råd som många jurister före mig har lämnat men som tål att upprepas. Ta professionell hjälp med avtalsskrivningen nu och låt det ta den tid som behövs. Det har ni tiofalt igen om det hjälper er att undvika framtida tvist.