Den kris som drabbat åtskilliga av landets mjölkbönder har varit och är fortfarande tuff. Att den blivit både djup och långvarig beror på flera faktorer. Det är kombinationen av en vikande efterfrågan från Asien och därmed låga världsmarknadspriser, Rysslands importstopp till följd av EUs sanktioner, EUs borttagande av mjölkkvoterna och ett redan, jämfört med konkurrentländerna, högre kostnadsläge som har gjort att duktiga svenska mjölkföretagare är satta under mycket stor press på den allt mer globala marknaden.

Det senaste året har hela LRF, tjänstemannaorganisationen tillsammans med folkrörelsen, gjort en unik mobilisering och fått med sig såväl politikerna som handeln och konsumenterna för att stötta och lyfta våra mjölkproducenter. Men redan för ett och ett halvt år sedan tog LRF fram politiska förslag till åtgärder för att stärka lönsamheten på de svenska mjölkgårdarna. Politikern tog inte signalerna på allvar men nu borde de inse vikten av att få fram långsiktiga villkor för att stärka böndernas möjligheter att konkurrera med andra länders produkter. Gör de inte detta så kommer de bönder som klarar sig den här gången att hamna i kris snart igen.

Därför fortsätter LRFs arbete på bred front. Vi behöver till exempel komma tillrätta med byråkrati som hindrar Sveriges bönder från att kunna arbeta effektivt och vi behöver punktskatter anpassade till våra konkurrentländers nivåer. För att öka konsumenternas kunskap om ost och övriga mejeriprodukters ursprung är det angeläget att en tydlig svenskmärkning kommer på plats. Landets mjölkbönder har ett enormt starkt stöd hos allmänheten och vi är många som vill göra allt vi kan för att säkerställa att svensk mjölkproduktion klarar sig genom krisen. 

Och vi har nått delsegrar. LRFs arbete har till exempel lett till en politisk kompensation på 670 miljoner kronor, pengar som är värdefulla i det kortsiktiga arbetet för att hjälpa  landets alla bönder. Det handlar bland annat om 152 miljoner kronor till mjölkbönderna i Sverige och 100 miljoner kronor i ökad återbetalning av dieselskatten till alla landets bönder och utformningen av den nya jordbrukspolitiken. Många av Sveriges bönder väntar fortfarande på ersättningar för fjolårets arbete och att nästa års pengar kan komma tidigare än vanligt är en klen tröst för många. Men prognoserna för dagens utbetalningar hade  sett avsevärt mycket sämre ut om inte LRF ihärdigt hade påverkat. 

Framförallt behöver vi bönder hålla samman och jobba för gemensamma mål. Att utse syndabockar och kritisera varandra gynnar inte vårt syfte. Istället behöver vi ta vara på vår samlade kraft. Det tänker i alla fall LRF göra – och fortsätta arbetet för mjölkbönderna i Sverige.

Helena Jonsson, förbundsordförande LRF