– Vi gör allt vi kan så att det ska bli så bra som möjligt.  Vi i Norrlandsgruppen, som består av representanter från LRF:s sju nordligaste regioner, har nu två strategier: Plan A är att få Bryssel att godkänna att vi använder den gamla kartan ett år till och att vi under tiden förbättrar den nya kartan som får en del orimliga konsekvenser. Plan B är att vi använder den nya kartan ett år men kompenserar dem som drabbas orättvist, samt verkar för en översyn av kartan redan om ett år.

Varför verkar det nästan bara vara bönder i Norrland som är oroliga?

– Nationella stödet går till de sju nordligaste regionerna och betalas av svenska staten. LFA-stöden, som delvis finansieras av EU, betalas ut i alla delar av landet som anses vara LFA-område. Även områden i södra Sverige, till exempel Småländska höglandet, är LFA-område. Båda stöden har för avsikt att kompensera jordbruk i områden med sämre odlingsbetingelser. Men i norra Sverige får gränserna på kartan så mycket större genomslag, dels för att våra LFA stöd är högre, dels för att vi dessutom har Nationella stödet.

Förslaget till ny karta byggd på temeratursummor

Var inte Norrlandsgruppen nöjd med den nya LFA-kartan först, innan den skickades till Bryssel?

– Det är Jordbruksverket och näringsdepartementet som gör kartan. Man har haft svårt att hitta en modell för att ta fram den. Kartan ska vara ”verifierbar” och ”repeterbar” – vilket innebär att man måste kunna visa exakt hur den har tagits fram.  Den första versionen byggde på gamla skördeuppskattningar. Vi inom Norrlandsgruppen kritiserade den för att vara bristfällig och den godkändes inte heller av EU. Då blev det lite kort om tid för att göra en ny. LRF tyckte att idén om att bygga en karta utifrån temperatursummor lät som att det skulle kunna bli rättvisande. Men det visade sig att temperatursummorna inte helt och hållet speglar odlingsförutsättningarna. Till exempel så stämmer den dåligt med växtodlingszonerna, som ju är väl beprövade.

– Vi i Norrlandsgruppen fick yttra oss om om vi ville dela in kartan i tre, fyra eller fem olika stödområden. Vi valde fem, eftersom det innebär att skillnaderna i stegen mellan områdena blir mindre. Men det fanns inte tid att göra någon konsekvensanalys.

 

Varför måste Sverige följa en karta som EU godkänner när man ska dela ut ett nationellt stöd?

– Det funderar vi också på! Vi anser att det är rimligt att Sverige får använda vilken karta vi vill för den nationella ersättningen.

Om man har en karta som ska spegla odlingsförhållandena och försöker göra den mer rimlig så att kompensationen blir mer rättvis så kommer några att vinna på det och andra att förlora. Om man då kompenserar dem som förlorar, vad är det då för mening att göra om kartan?

– Det man kan göra är att göra kartan så rättvis som möjligt, som att utöka temperatursummorna med fler parametrar som påverkar odlingsförhållandena, till exempel hur väl arronderade företagens arealer är. Att göra en karta som bygger bara på temperatursummor återspeglade inte verkligheten på det sätt vi trodde den skulle göra.

 Vad händer nu?

– Näringsdepartementet kommer att lämna några olika förslag till Sven-Erik Bucht i dagarna och vi hoppas att vi får gehör för vår plan A – att fortsätta med gamla kartan ett år till så att vi får ett år på oss att förbättra den nya.