-Det höll på att ta knäcken på mig men folks enorma engagemang gjorde mig stark, säger hon.

Fast besluten tog Tin Gumuns sina kor från Västbjörka och vandrade upp till Karl Tövåsens fäbod i början av juni. Hon visste inte då att hon skulle vinna tvisten om kassaregistret.

- Det fick bära eller brista. Korna skulle upp, berättar hon samtidigt som hon rör runt i hinken med färskost.

Redan när Tin Gumuns var tio år visste hon att det var på en fäbod hon ville vara.

- Redan i fjärde klass skrev jag en uppsats om att jag skulle ha tio kor när jag blir stor, två långa flätor och slitna jeans med lappar.

Försa gången hon besökte Karl Tövåsens fäbod var sommaren 1992. Hon hade precis fått sitt körkort och hade bestämt sig för att göra sin praktik där.

- Jag hade en stark längtan dit. På fäboden möttes jag av tre äldre kvinnor som var klädda i slitna koftor och huckle. De satt och drack kaffe efter morgonmjölkningen och jag fick direkt en sådan stark känsla av samhörighet, berättar hon.

En tuff vår

Tin blickar ut mot fönstret och tar en mun kaffe. I stolen, inne i stugan, ligger två kattungar på en fårskinnsfäll och på gården hör man kornas bjällror och hönsens kacklande. Det har bara varit öppet en dag för besökare uppe på Karl Tövåsens fäbod och redan rullar bilarna in, en efter en.

Hennes kärleken till stället går inte att ta miste om, men samtidigt ser man tröttheten i hennes blick.

-Den här våren har varit tuff, säger hon och syftar på tvisten om kassaregistret vara eller icke vara uppe på fäboden.

I två år fick hon kämpa för sin rätt. Karl Tövåsens fäbod har ingen el och dålig mobiltäckning. Det kunde ha blivit spiken i kistan för gårdsmejeriet som varit i bruk i fyrahundra år, om Skatteverket vunnit i den sista instansen som var Kammarätten.

-Ja, kroppen är trött men min själ är lycklig. Det är ju så viktigt att vi kan bevara vår historia. Att vi får vara den lilla oasen och inte ett Skansen. För varför skulle inte en fäbod få fungera som den alltid har gjort och få vara utan el. Vad är det annars för mening med det hela?

"Jag skrek rakt ut"

Tin fyller på kaffe i den lilla blommiga koppen samtidigt som flera besökare tittar in i stugan och gratulerar henne till segern och den långa kampen som äntligen fått ett gott slut.

-Ja, jag skrek rätt ut när jag fick beskedet, säger hon och skattar.

För Tin Gumuns kommer nu sommaren att bestå av att fortsätta mjölka kor, kärna smör och ysta ost.  Fäbodlivet lever vidare och sommaren ser ljus ut.

-Nog för att vi brukar ha många besökare på sommaren men i år tror jag det kommer bli ett rekord.