LRF:s kommungrupp i Hylte har reagerat och i ett yttrande till kommunen vill den nu se att en ändring i de föreslagna reglerna. Dessa är ett förslag från samhällsbyggnadsnämnden som nu gått ut på remiss.  

Halmstads regler är extremt långtgående
– Att införa samma regler som i Halmstads kommun är fel. Där bedrivs ett mycket mer intensivt jordbruk, med mycket vallodling, och markförhållandena är annorlunda. Det är väldigt stora skillnader. Dessutom är de regler som gäller i Halmstads kommun extremt långtgående och har varit föremål för domstolsförhandlingar, säger Christer Jansson, vattenexpert på LRF Västra Sverige.

Anmälningsplikt vid ändrad gödsellagring är onödig
De regler som det handlar om gäller framför allt spridning av stall- och handelsgödsel i närheten av vattendrag. Hylte kommun vill exempelvis, likt Halmstad, införa anmälningsplikt för ändring av gödsellagring, men detta är helt onödigt anser LRF.

– Gödsellagring är redan reglerad i lagstiftningen och i Naturvårdsverkets handbok för bildande av vattenskyddsområden finns inte något stöd för en sådan reglering. Det behövs inte, säger Christer Jansson. 

Däremot säger handboken att hänsyn alltid ska tas till de lokala förutsättningarna när krav ställs, något som också LRF:s kommungrupp påpekar i sitt yttrande.

Kommunen följer inte reglerna – tillstånd saknas för egna vattenuttaget
LRF:s kommungrupp har också reagerat på att Hylte kommun vill skärpa kraven på lantbruket samtidigt som den saknar eget tillstånd för uttag av vatten på respektive ort.

– Det blir inte trovärdigt att ställa långtgående krav på dem som bor och verkar runt vattentäkterna när kommunen själv inte har tillstånd för vattenuttag. Dessutom står det väldigt tydligt i Naturvårdsverket handbok att kommuner och andra som tar ut vatten måste ha tillstånd för att vattenskyddsområden ska kunna bildas, säger Christer Jansson.

Bakgrunden till att Hylte kommun bildar vattenskyddsområdena är att det ställs allt högre krav på landets kommuner att skydda sina dricksvattentäkter. Några hundra hektar på respektive ort, med därtill hörande verksamheter som jord- och skogsbruk, berörs av de nya, hårdare reglerna.

– Många krav ställs för att kommunerna vill arbeta förebyggande för att skydda sitt dricksvatten. Men oftast är vattenkvalitet hög redan idag och då anser vi att den lagstiftning som finns fungerar. Lantbruket har följt denna och sköter sig, och då behöver inte kommunerna höja sina krav på lantbruket, säger Christer Jansson.

Kollektivet borde ta alla tillståndskostnader
I yttrandet ifrågasätter LRF:s kommungrupp också varför enskilda lantbruksföretagare och andra verksamhetsutövare återkommande ska betala flera tusentals kronor för att få tillstånd bara för att just de råkar verka i ett vattenskyddsområde. I exempelvis Vara kommun fördelas i stället sådana kostnader på hela vattenkollektivet, dvs på alla nyttjare av vattnet.

– De kommuner som gör som Vara menar att deras sätt innebär en förhållandevis liten kostnad som de kan ta, eftersom fördelningen av kostnaden betyder mycket för samarbetet med verksamhetsutövarna, säger Christer Jansson.

Samrådet runt bildandet av vattenskyddsområdena är nu slut och synpunkterna sammanställs för närvarande.

Läs LRF:s yttrande