LRF brukar återkommande bjuda in länets riksdagspolitiker till möte. Att man denna gång gjorde gemensam sak med Södra, beror på det allt större behovet av att skapa förståelse för skogsägarnas förutsättningar och behov. Det behövs en dialog med dem som fattar beslut om lagar och regler.

Fem politiker tackade ja till inbjudan, Lars Püss och Jörgen Warborn, Moderaterna, Elisabeth Falkhaven, Miljöpartiet, Larry Söder, Kristdemokraterna, och Jon Thorbjörnson, Vänsterpartiet.

Dubbelt så mycket skog i Halland som 1850
Dagen inleddes med några perspektiv från Ann-Charlotte Larsson, ordförande i mellersta Hallands skogsbruksområde inom Södra.

– Vi får ofta höra att vi ska återbeskoga till så som det var förr. Men när var förr? frågade hon retoriskt och förklarade att det idag finns dubbelt så stor areal skog i Halland som det fanns 1850.

Långt ifrån all skogsmark på gården används för produktion

I debatten får skogsbruket ofta kritik för att så gott som all skogsmark används för produktion av virke och massaved. Men det stämmer inte, sa Ann-Charlotte Larsson och ritade upp en tabell.

Så här fördelar sig skogsmarken på en genomsnittlig Södragård:

  • 7 procent av skogsmarken utgörs av trädbärande impediment, dvs marken är lågproduktiv.
  • Resterande del kallas produktiv skogsmark.
  • 3 procent är denna skyddas av myndigheterna genom naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal.
  • 8 procent av den produktiva skogsmarken har avsatts frivilligt av skogsägaren för naturvård. De internationella certifieringar för ansvarsfullt skogsbruk som cirka 65 procent av Södramedlemmarna har anslutit sig till, kräver att minst 5 procent ska vara avsatt men Södras medlemmar har alltså gått längre än så.
  • För ytterligare drygt 2 procent fins kombinerade mål, dvs där både produktion och naturvård är målet för beståndet.

Vid varje avverkning tas dessutom generell hänsyn till naturvård vilket innebär att exempelvis lövdungar och mosskanter sparas och att naturvårdsträd bevaras.

Viktig siffra som faller bort i debatten
Totalt innebär detta att på 24 procent av skogsmarken bedrivs det inte något produktionsinriktat skogsbruk

– Detta är fakta som helt faller bort i debatten, konstaterade LRF:s regionordförande Anders Richardsson. Den naturvård som skogsägaren frivilligt gör är en stor och viktig del för att skapa biologisk mångfald.

Men vad är då motivet för denna frivillighet, undrade någon av riksdagspolitikerna. Gårdens ägare Lennart Bengtsson förklarade:

– Certifieringskraven är en viktig del. Men mycket gör vi för vår egen trivsel och för att vi vill ha löv i vår skog. Vi vill ha en ljusgrön lövtröja nära barrskogen för att skapa en vacker miljö och vi vill ha variation med olika trädslag i vår skog.

På 1980-talet krävde staten plantering av gran
Skogspolitiken är högst avgörande för hur det halländska skogslandskapet ser ut idag. Exkursionsledarna gav därför en tillbakablick på skogspolitiken genom decennierna.

– Innan 1993 års skogsvårdslag kom planterade vi bara gran, för det sa staten till oss att vi skulle göra, sa Ulf Johansson, ledamot i Södras styrelse.

Det var städning i skogen som gällde till förmån för granplantering, på all möjlig mark. Skräpskog skulle bort och därmed basta. Lagkravet förklarar den rikliga förekomsten av gran i Halland.

I den nya skogsvårdslagen jämställdes sedan produktions- och miljömål. Regeln om generell hänsyn infördes, det vill säga att man ska lämna högstubbar, träd vid mosskanter, lövdungar med mera. Skogsägaren fick ökad frihet men under ansvar. Det mottogs positivt och är precis vad skogsägarna vill ha.

– Det är för att skogsägarna tagit naturvårdshänsyn och skött sin skog och som det nu finns rödlistade arter överallt i våra skogar, konstaterade Ulf Johansson.

Straffas för god skötsel av sin skog
Men i stället för att tackas för detta blir resultatet för skogsägarna numera närmast det motsatta. Allt oftare kräver myndigheterna stopp för avverkningar på grund av en rödlistad art – utan att ersätta markägarna. Enligt Ulf Johansson märks en markant förändring de senaste tre åren:

– Myndigheterna har upptäckt att nyckelbiotoper kan skyddas utan att markägarna behöver ersättas.

Uppmärksammade fall, som drivits i rätten av LRF, där förekomsten av bombmurkla, lavskrika och tjäder stoppat skogsägare från att avverka i sin egen skog talar sitt tydliga språk.

– Som skogsägare är man beredd att skydda sin skog men då måste man få ersättning för det. Men som det är nu finns det skogsägare som har börjat tänka tanken att ”jag måste se till så att jag inte får höga naturvärden i min skog”, sa Ulf Johansson.

– Och då har fokus i den svenska lagstiftningen blivit helt fel, konstaterade Anders Richardsson och fick medhåll av flera politiker.

Regler minskar det personliga engagemanget
Den trend mot ökad detaljreglering och mindre frihet för skogsägarna som märks i exempelvis nya regler som införs, i förslaget till ny skogsvårdslag och i nationella utredningar, hotar att ta bort det personliga engagemanget i skogen.

– Familjeskogsbruket ger mångfald eftersom många hängivna ägare har olika mål för skötseln på sin fastighet. Tar vi bort det personliga engagemanget förstör vi förmodligen mer för den biologiska mångfalden och för skogsbruket än vi kan ana, sa Anders Richardsson.

EU-regler passar inte svensk ägostruktur
På det hela taget märker LRF och Södra en bristande förståelse för svenska familjeskogsbrukares förutsättningar. Många regler från Bryssel som införs i det svenska skogsbruket är anpassade efter en annan ägostruktur än den som finns i exempelvis Halland, där 85 procent av skogen ägs av privata skogsägare. I övriga Europa och i stora delar av Sverige är det stora skogsbolag som är ägare. Dessa kan lättare avsätta mark i en radie på flera kilometer runt en förekomst av tjäder eller bombmurkla.

– Men för familjeskogsbruket blir det problem. Äger man 40 hektar skog och det finns bombmurkla på 30 hektar – vad gör man då? sa Ulf Johansson.

– Vi måste ha lagar som är anpassad både för de stora skogsbolagens och familjeskogsbrukens förutsättningar. EU:s lagar tar för lite hänsyn till hur ägarförhållandena i Sverige och Finland, som är lika oss, ser ut, sa Anders Richardsson.

Budskapet till politikerna var tydligt. De måste se till att det är förutsägbart för skogsägaren vilka regler som gäller för att ta skogsmark ur produktion, och de måste ersätta skogsägaren. Hanteringen ska ske på ett rättssäkert sätt och inte leda till processer där enskilda markägare behöver stämma staten.

Skogen – en resurs i klimatutmaningen
I samtalet poängterade LRF och Södra också skogen som en viktig resurs i klimatutmaningen. Sveriges växande skogar tar upp drygt 80 procent av vårt lands totala utsläpp av växthusgaser och skogsråvaran erbjuder många nya lösningar. Byggmaterial, bränslen och textilier är bara några exempel.

– För att klara klimatutmaningen, och för att säkerställa den biologiska mångfalden i skogen, måste vi jobba med båda målen i skogsvårdslagen – produktion och miljö, sa Ann-Charlotte Larsson.

Att hängivna familjeskogsbrukare, som får tydliga spelregler att förhålla sig till, är viktiga spelare för att lyckas nå målen framgick förhoppningsvis tydligt för riksdagspolitikerna efter förmiddagen på Bonnagård i Öinge.

Från LRF medverkade även Robert Larsson, regionchef, och Jennie Dannegren, verksamhetsutvecklare, och från Södra Bo Karlsson, vice ordförande, Västkustens skogsbruksområde, och Bo-Magnus Källsgård, vice ordförande i Södra Hallands skogsbruksområde.

Se ett bildspel på exkursionen på LRF Hallands Facebooksida