Falkenbergs kommun har dömt ut en av sina egna avloppsanläggningar. Anslutna fastigheter förbjuds använda avloppet, och hotas dessutom med viten.
– Detta är myndighetsmissbruk, säger en av fastighetsägarna.

Hetsjakten på enskilda avlopp fortsätter. Många kommuner dömer ut enskilda avlopp, ofta på schablonmässiga grunder. Tillsynen sker ungefär på samma sätt. Ibland kan det gå snett när kommunerna inte gör individuella bedömningar.

Ett exempel är Falkenbergs kommun, där miljö- och stadsbyggnadsnämnden vid sitt sammanträde i oktober förbjöd 14 fastigheter att använda sina avlopp, och hotade alla med viten, varav några redan inlett diskussioner om anslutning till kommunalt-VA.

Mycket tyder nu på att Falkenbergs kommun i sin iver dömt ut och förbjudit en av sina egna avloppsanläggningar.
– Jag tycker det är myndighetsmissbruk, säger Erland Olsson, som äger en av de fastigheter som är ansluten till kommunens avloppsanläggning.

Han visar anläggningen och berättar historien

1962 byggde dåvarande Morups kommun en avloppsanläggning som skulle betjäna flera fastigheter i Stafsinge. Till avloppsanläggningen anslöts flera fastigheter, bland annat ett ålderdomshem, pastorsexpeditionen och en jordbruksfastighet, samt ytterligare en fastighet.

Ett avtal skrevs mellan ägaren till jordbruksfastigheten och kommunen. Avtalet ger kommunen rätt att anlägga avloppsanläggningen, samt tillträde till fastigheten för att kunna underhålla den. Ålderdomshemmet brann senare ner. Fastigheten där ålderdomshemmet ligger är idag obebyggd och det avloppet används inte.

När Morups kommun slogs samman med Falkenberg, övertogs de åtaganden som Morups kommun hade med fastighetsägarna av Falkenbergs kommun.

Att Falkenbergs kommun har varit medveten om sitt åtagande framgår av flera handlingar. 1974 försöker kommunen skriva över anläggningen på anslutna fastighetsägare. Men parterna kom inte överens om något avtal och skrev därför inte på avtalsförslaget.

– Vi skrev aldrig på något avtal, säger Erland Olsson, som då var ägare till jordbruksfastigheten där trekammarbrunnen ligger.
– Kommunen är fortfarande ägare till anläggningen, fortsätter han.

Kommunen sålde ålderdomshemmet på 1970-talet, och var efter det inte längre intresserad av ansvaret för anläggningen. Prästgården var dock fortfarande ansluten.

1994 skriver kommunen ett nytt brev. Där medger man att det var kommunen som byggde avloppsanläggningen, eftersom man vid den tiden var ägare till ålderdomshemmet. Ändå hävdar kommunen att det är anslutna fastighetsägare som är ansvariga för avloppsanläggningen och också ägare. Kommunen vill att berörda fastigheter ska ta över ansvaret för slamtömning och skriver att man kommer att debitera jordbruksfastigheten för slamtömning.

Inte heller vid detta tillfälle skrivs något avtal om överlåtelse av avloppsanläggningen. Nu blir alltså ägarfrågan aktuell igen när miljö- och stadsbyggnadskontoret vill förbjuda anslutna fastigheter att använda avloppet.

Efter tillsyn av två miljöinspektörer får fastighetsägarna reda på att avloppsanläggningen inte är godkänd. Besöket följdes av ett föreläggande där kommunen hotar med att förbjuda fastighetsägarna att använda avloppet. De uppmanas att lämna in ansökan om att få bygga om avloppsanläggningen.

En av fastighetsägarna tog då kontakt med ordföranden i den kommunala nämnden och visade det gamla servitutsavtalet som skrevs när anläggningen byggdes. Av avtalet framgår att kommunen bygger och äger anläggningen, och dessutom ska underhålla och sköta den. Det framgår också att jordbruksfastigheten har fri anslutning, men att ingen ersättning utgår för intrånget.

Bonden lät alltså kommunen bygga en avloppsanläggning på hans mark, mot att han fritt fick ansluta sitt eget avlopp till anläggningen. Det står också att avtalet ska gälla för all framtid.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen bryr sig inte om att ägarfrågan inte är löst. I augusti skriver förvaltningen att deras beslut gäller förbud för fastighetsägaren att släppa ut avloppsvatten. ”Detta förbud påverkas inte av vem som äger anläggningen då anläggningen oavsett ägare är utdömd och utsläpp till den därför inte är godtagbart”, skriver förvaltningen. Det framgår också att man varit i kontakt med kommunens VA-bolag, VIVAB, om ägarförhållandena på fastigheten.

Erland Olsson som äger en av fastigheterna berättar att han blev väldigt upprörd. Kommunen borde tagit reda på fakta först, menar han.
– Jag har ju visat servitutsavtalet för kommunen. Ändå hotar man med vite, säger Erland Olsson.

Han menar att Falkenbergs kommun måste anses vara bunden av de överenskommelser som Morups kommun tidigare har träffat med fastighetsägarna. I servitutsavtalet står det klart att kommunen är ägare och ansvarar för skötsel och underhåll. Enligt avtalet har jordbruksfastigheten och tjänstebostaden fri anslutning till anläggningen.

Den tionde oktober fattade Falkenbergs kommun, miljö- och stadsbyggnadsnämnden, beslut om att förbjuda 14 fastighetsägare att släppa ut avloppsvatten. Samtidigt hotar kommunen med viten på mellan 40 000 och 80 000 kronor. Fastighetsägarna får några månader på sig att ansöka om att anlägga ett nytt avlopp.

FOTNOT: Ålderdomshemmet i Stafsinge brann ner i mitten på 1970-talet. Men då hade det gått över till en privat ägare.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se