Hallå där, Anders Johannesson, distriktschef för Skogsvårdsstyrelsen i Halland sedan 1 januari i år, varför görs inventeringen?
– Den är ett uppdrag från regeringen. Inventeringen görs för att ta fram ett kunskapsunderlag för att kunna nå miljömålet Levande skogar som riksdagen har beslutat om. Det handlar om att bevara den biologiska mångfalden.

När börjar ni och var?
– Vi startar i ett mindre område norr om Lyngnern någon gång under nästa vecka. Det blir vårt första test av genomförandet av den nya, systematiska, nyckelbiotopsinventeringen. Vi har inventerat förut men bara punktvis. Nu ska hela länet inventeras, inom en tioårsperiod.

Hur går det till?
– Vi inventerar inte all skogsmark, bara utvalda områden. Vi börjar inomhus, med att titta på flygbilder, historiska kartor och andra underlag som behövs för att identifiera områden som skulle kunna innehålla nyckelbiotoper. Intill fastigheterna vid Lyngnern finns exempelvis andra nyckelbiotoper som visar det område som vi nu ska inventera kan vara intressant.

Vilka typer av skog innehåller mest nyckelbiotoper?
– Det är i huvudsak i lövskog och ädellövskog som vi förväntar oss att hitta nyckelbiotoper, i skogsområden med lång skoglig kontinuitet. Det rör sig ofta om områden med trädbevuxna betesmarker och gamla grova träd, men vi hittar nyckelbiotoper även i gammal granskog.

Vilka områden kommer näst på tur?
– Den inventerare som vi har tillgång till just nu, en biolog, har lätt att ta sig till den norra delen av länet. Därför valde vi att starta där. Vi planerar att utvidga inventeringen i början av nästa år till områden i närheten av det som nu ska inventeras. Längre än så sträcker sig inte planeringen.

Hur informeras berörda skogsägare?
– Vi skickade brev till markägarna nu i månadsskiftet. När vi har avslutat inventeringen får de ett nytt brev där vi berättar om vi har hittat någon nyckelbiotop. De får möjlighet att lämna synpunkter och komplettera informationen. Därefter registrerar vi nyckelbiotopen och efter det får markägarna ytterligare ett brev om att registreringen är gjord.

Inventeringen har fått en del kritik från LRF. Hur ser du på det?
– Jag skulle vilja lyfta fram att man kan se nyckelbiotopsinventeringen även som ett stöd för att prioritera rätt områden för frivilliga avsättningar. Avsätter man rätt områden får man ökad möjlighet till bra skogsproduktion på övrig mark. Det blir en effektiv naturvård för att nå riksdagens miljömål och samtidigt också en effektiv skogsproduktion.

Vad vill du säga till skogsägare som är rädda för att mista brukanderätten i sin egen skog?
– Den svenska skogspolitiken bygger på av frihet under ansvar. Det slås fast i den skogsvårdslag som kom 1994. Den innebär att den enskilde skogsägaren har stor bestämmanderätt över sitt skogsbruk – samtidigt som skogsbruket har ett ansvar som kollektiv att leva upp de miljömål som sätts nationellt. Utifrån det kunskapsunderlag som nyckelbiotopsinventeringen ger kan man alltså bedriva en effektiv naturvård och behöver därmed totalt sett mindre areal för naturvård. Och skogsproduktionen blir effektiv.

– Jag har också full förståelse för att enskilda skogsägare kan råka i kläm. Vårt råd till dem är att kontakta oss så att vi kan ha en dialog i det enskilda fallet. Inventeringen handlar ju inte bara om att hitta nyckelbiotoper utan om att bevara och vårda dem, och det finns olika möjligheter att söka stöd för det, inom ramen för frivilliga avsättningar.

– Och är en markägares fastigheter ”nyckelbiotoprika”, det vill säga att mer än 5 procent av skogsmarksarealen är nyckelbiotop, är den prioriterad för ersättning i form av formella skydd inom särskilda medel från regeringen. Är en markägare intresserad av att få ersättning för avsättningar så är det möjligt att skicka in intresseanmälan om detta inom ”Nya Komet”.

– Jag hoppas förstås även att det stora flertalet markägare ändå kan känna en stolthet i att de är en del av det svenska miljöarbetet och drar sitt lilla strå till stacken, så att säga.

Charlotte Andersson
Kommunikatör, LRF Västra Sverige