Jan-Åke Jacobson har lyckats med bedriften att bygga ett nytt vattenkraftverk. Han förstår inte motståndet i Sverige. Vattenkraften påverkar miljön men vi kan hantera det, hävdar han.

Idag talas det om att riva små vattenkraftverk i Sverige. I Norge bygger man nytt. Skillnaden beror bland annat på olika tolkning av vattendirektivet. I Vessigebro i Halland finns ett lysande undantag. Mitt emot den gamla kvarnbyn, vid forsarna i Ätrans biflöde Lillån, ligger ett nybyggt kraftverk. Ägaren Jan-Åke Jacobson visar anläggningen. Det första intrycket är imponerande för att vara en privat kraftstation. Men stilrent.
Vi tittar in i generatorhallen. Lika stilrent där. Ordning och reda och moderna installationer. Jan-Åke tar visar en plansch på Vessige by från början av 1900-talet. Och berättar byns historia.

Kvarn med gamla anor

Vessige kvarn har gamla anor. Från början fanns här några mindre skvaltkvarnar. Den höga fallhöjden lockade verksamheter hit i många hundra år. Ett helt samhälle har växt fram kring forsen. På 1600-talet skänkte drottning Kristina en kvarn till prästen för att han skulle kunna dryga ut sin lön. Rester av den kvarnen finns kvar, uppströms, vid den nuvarande dammen. I början på 1900-talet fanns här två sågar och tre kvarnar. 1910 började man använda el istället för mekanisk kraftöverföring. Ett lokalt elnät byggdes upp. Och ett antal mindre fabriker växte fram tack vare vattenkraften från forsen.
– Här fanns ett spinneri och ett väveri, berättar Jan-Åke.
Liksom mejeri, snickeri, smedja och en fabrik som tillverkade skottkärror. Ett aktiebolag bildades. Industriaktiebolaget Vessigebro.

Blev delägare 1987

Jan-Åke flyttade till Vessige 1987 och blev delägare i bolaget. Idag äger han och familjen hundra procent av aktierna. Två söner är också intresserade. Det var orsaken till att familjen 2010 började diskutera att renovera den gamla kvarnen som då var ganska sliten. Alternativet var att bygga nytt.
– Vi kom fram till att vi skulle bygga nytt, säger Jan-Åke.
En ny anläggning skulle ge en bättre verkningsgrad och därmed kunde man producera mer elström och ändå miljöanpassa verksamheten till de nya krav som ställdes.
– Med de priserna som var så skulle det ha betalat sig på tio år, säger han. Familjen sökte och fick tillstånd 2013. 

Satsade tio miljoner

Det var inte billigt att satsa på en helt ny anläggning. Familjen fick låna tio miljoner för att klara investeringen. Jan-Åke Jacobson berättar att han fick bra hjälp av länsstyrelsen. Visserligen hittade de ett årätningsföretag, med sju delägare, vilket ledde till ett utökat samråd, men nuvarande ägare visste ingenting, och hade heller inga invändningar.
– Vi hade samråd med grannarna, men det var inga problem, säger Jan-Åke.
Lite tjafs blev det med fiskfolket på länsstyrelsen. Laxfisket var och är en betydande näring i Halland. Men forsen är ett naturligt vandringshinder.
– Vi sa att det aldrig har gått upp lax här, säger han.
Ett gammalt intyg från vattendomen 1935 bekräftade också att det aldrig gått upp lax. Och en utredning konstaterade att det inte finns uppgifter om att det fiskats lax uppströms.

Fick miljöpris

Däremot finns det ål i Lillån. Och för att hjälpa ålen har Jan-Åke investerat en i anordningar för att samla upp ålyngel.
– Vi bär upp ålyngel och släpper uppströms. Men det är färre ålyngel i år än förra året. Det gångna året har vi lyft upp 800 ålyngel. 2017 blev det 1 800 ålyngel, berättar han.
Jan-Åke visar anordningarna för att samla in ålyngel. Senare visar han också flyktvägarna som gör att vuxna ålar kan ta sig förbi anläggningen nedströms utan att hamna i turbinerna. För arbetet med ålen har Jan-Åke Jacobson fått Ätrans vattenråds miljöpris. När vi sitter på kontoret berättar han hur Älvräddarna och Kammarkollegiet försökte få miljödomstolen att ändra sig. Tillståndet överklagades sedan länsstyrelsen bytt handläggare. Älvräddarna och Kammarkollegiet överklagade också.
– De anklagade oss för att reglera vattnet, säger Jan-Åke Jacobson.
– Vi reglerar inte vattnet. Det är vattnet som reglerar turbinen. Det har sportfiskarna svårt att förstå, säger han, på sitt stillsamma sätt, utan minsta spår av bitterhet. Han fick behålla sitt tillstånd.

Van att skriva ansökningar

Jag frågar varför han har lyckats få tillstånd att bygga nytt, när många andra tvingas riva sina anläggningar. Han berättar att han som VD för Falkenberg Energi jobbade mycket med att skriva ansökningar för vindkraftverk.
– Vi byggde de tio första vindkraftverken, säger han.
Han har alltså haft nytta av att ha arbetat för Falkenberg Energi.
– Jag har lärt mig hur en miljöprövning går till, säger han.
– Jag var inte säker på att det skulle gå, tillägger han med ett leende.
Jan-Åke Jacobson är medlem i Naturskyddsföreningen och förstår inte varför föreningen är emot småskalig vattenkraft.
– Jag anser inte att vattenkraften försämrar miljön. Den påverkar miljön, men vi kan hantera det.

FAKTA Vessige kraftstation
600 KW
Produktion: ca 2 milj kWh
Minskad kolförbränning: 699 ton
Minskar utsläpp av CO2: 6,1 ton

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se