Träffen inleddes hos Mathilda Clausén Wingårdh, vars fastighet rymmer mycket vatten och diken.


Mathilda visar ett dike som var rensat med en mindre typ av grävmaskin. Härligt hur diken engagerar! Foto: Per Carlsson.

Christer Jansson, en av LRFs vattenexperter, ger sin syn på skogsdiken. ”Vår markavvattningsinfrastruktur på landsbygden har ett stort värde. Underhåll det! Rensa era diken innan de ändrat naturtillstånd”, uppmanar Christer.

Bland många markägare råder det en stor osäkerhet kring vad man får, eller inte får göra med sina diken. När Christer avslutade kommenterade en deltagare; ”Det är ingen som knappt vågar göra underhåll på skogsdiken, så det är kul att höra någon som du!” 

Anders Hejnebo från Skogsstyrelsen berättade om vad man bör tänka på angående rensning av diken och levererade den slagkraftiga kommentaren; “Hur i helvete kan man lämna avverkningsrester i diket?!”

Jon Montan berättade om möjligheterna med att bygga nya skogsbilvägar. Intressant ämne som engagerar många. ”Ta till ordentligt” var den röda tråden. Det är lika bra att göra det ordentligt från början.


Foto: Per Carlsson.

Avslutningsvis hamnade vi på Skogsstyrelsens fastighet Egernahult. Där informerade Skogsstyrelsen om det nya återvätningsprogrammet. Markägare kan få ersättning för att återväta dikade mossmarker. Men bara upp till 5 hektars yta.  ”Varför max 5 hektar?”, frågade en av deltagarna. Svaret lät inte dröja. ”När det är över 5 hektar då måste man göra en MKB (Miljökonsekvensbeskrivning). Och det är så omfattande och komplicerat så det blir orealistiskt. Därför är bara ytor mellan 1 och 5 hektar aktuella”.

MKB är alltså så komplicerad att även myndigheterna ryggar tillbaka för den.


Stefan Andersson (i mitten) berättade entusiastiskt om återvätning samtidigt som himlen öppnade sig och faktiskt återvätte. Foto: Per Carlsson.


Per Carlsson
Verksamhetsutvecklare: äganderätt, näringspolitik, skogsfrågor