DEBATT. Det här med att jag som skogsägare både ska ha koll på hur många fåglar som finns i min skog och dessutom könsidentifiera dem (länk till Inventeringskrav) är bara ett exempel på tokigheterna. Men det är inte den enda fråga som dyker upp. Här kommer ytterligare sju som jag behöver politikernas och myndigheternas hjälp att ha svar på:

En tjäder flyttar in? Då är det kört

  1. Jag får inte bruka min skog om en tjäder flyttar in i min skog, eftersom tjädern är skyddad. Men en jägare får skjuta fågeln under delar av året. Var finns logiken i det?
  2. Varför räknar inte Sverige på samma sätt som alla andra EU-länder när det gäller frivillig avsättning av mark för naturhänsyn? Om jag avsätter mark frivilligt så rapporterar inte svenska myndigheterna det till EU. Inte undra på att Sverige ser ut att vara sämst i klassen.
  3. Hur kommer dMathilda Clausén WingårdhMathilda Clausén Wingårdhet sig att enskilda miljöföreningar kan överklaga mina skogsbruksåtgärder och driva en process utan kostnad, samtidigt som jag måste försvara mig på egen bekostnad i domstol?
  4. När EU föreslår att jag ska lagra 16 procent mer kol i min skog innebär det i praktiken att de vill styra hur mycket skog jag får avverka. Men Sverige har nationellt självbestämmande över skogen och att jag som skogsägare känner min mark bäst. Varför kan jag inte fortsätta mitt aktiva skogsbruk som är långsiktigt bättre för klimatet? 

 

"Har du skött skogen så fint så att det har kommit en bombmurkla, eller en knärotsblomma eller en hyfsat sällsynt fågel in på dina marker riskeras skogen att konfiskeras."

 

  1. All statistik visar att mitt och mina skogsägarkollegors arbete i skogen har lett till mer äldre träd, mer död ved och fler fåglar i skogen under de senaste 20 åren. Trots det, och trots att biologisk mångfald ligger i mitt DNA, utmålas jag ofta som en miljöbov. Hur kommer det sig?
  2. Artskyddet har inneburit att jag som skogsägare ska genomföra omfattande inventeringar för att bevisa rätten att bruka min mark. Markanvändningen är grundlagsskyddad. Borde inte bevisbördan ligga på staten när statliga beslut innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras?
  3. Den som i dag hindras att bruka sin skog hänvisas till att stämma staten i domstol för att få den ersättning man har rätt till enligt grundlagen. Låter det rimligt och är det effektiv statsförvaltning?

Välskött skog konfiskeras

Vi som äger skog gör det för att vi älskar djuren och naturen. Många av oss har också ärvt skogen från tidigare generationer, vilket gör att vördnaden för marken ökar och intresset för att lämna över en ännu finare och hållbarare skog till nästa generation är en av de starkaste drivkrafterna till min skogsskötsel. 

Men nu ser vi hur allt går baklänges. Har du skött skogen så fint så att det har kommit en bombmurkla, eller en knärotsblomma eller en hyfsat sällsynt fågel in på dina marker riskeras skogen att konfiskeras. ”Det drabbade mig. Jag har skogen precis utanför huset och ser hur den förfaller likt en fin bil som rostar sönder. Generationer av omsorg går förlorad, det gör mig så ledsen”, sa en kollega till mig en gång.

Men man kan förstås söka dispens hos både Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen. Det tar bara upp till ett år innan processen är klar. Då hinner förstås granbarkborrarna att föröka sig och förstöra den orörda skogen. 

Det är inte rättssäkert längre

Det är inte konstigt att många skogsägare upplever situationen som rättsosäker och håller tyst om sitt fantastiska och hållbara skogsbruk som alla egentligen borde prata högt och stolt om.

Det behövs ett samlat grepp för att komma till rätta med de mycket stora problem som bland annat hanteringen av artskyddsförordningen orsakar. Om vi ska undvika mycket omfattande kostnader för Sveriges skogsägare och för staten är det nödvändigt att lösa detta omgående. 

Av Mathilda Clausén Wingårdh
Skogsägare i Laholm



Expressen, debatt: https://www.expressen.se/debatt/konsbestamma-faglar-vi-skogsagare-baxnar/