Större delen av vår regionala viltförvaltningsdelegation, som regionalt ansvarar för rovdjur och övrigt vilt, däribland länsstyrelsen och LRF Jämtland, är emot en föryngring.

I Jämtlands län bidrar tamdjurshållning och traditionell renskötsel, med betande kor, får och renar, till öppna landskap, ökad biologisk mångfald och klimatsmart mat. I länets mat- och livsmedelsstrategi finns en målsättning om att mer mat ska produceras i länet. Ett ökat vargantal gör att den målsättningen inte kommer att uppnås.

Sedan riksdagens beslut 2013 om maximalt 10 procents förluster i rennäringen till rovdjur har samebyarna i Jämtland konstant legat långt över den nivån. Över hälften av samebyarnas årsproduktion av renkött blir redan till mat till rovdjur och rennäringens potential att öka sin produktion med 1160 ton kött kommer att utebli med varg. Varg och gröna näringar fungerar helt enkelt inte tillsammans på det här sättet och i förlängningen kommer vargen tränga undan renskötsel, betande djur i tamdjurshållning samt jakt med löshundar. Även Jämtlands unika fäbodbruk med fritt betande djur i skog och ängsmark blir direkt hotad.

Enligt LRFs uppfattning får inte rovdjurstrycket i någon del av landet vara så högt att tamdjurshållning påtagligt försvåras eller omöjliggörs. Samma ställningstagande fastslog dåvarande regering i prop. 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik. Det innebär även att socioekonomiska hänsyn ska tas och att tamdjurshållning inte påtagligt försvåras.

Utöver skada kopplat till dödade eller skadade djur åstadkommer vargstörningar splittring av renhjordar eller fårflockar, rymningar ur beteshagar samt orsakar djuren stress och lidande. Snarare än föryngring, söker vi en samexistens mellan renskötsel, fäbodbruk, jakt och rovdjuren på en långsiktigt hållbar nivå. Vid förlust av djur till rovdjur måste förstås också renskötseln, fårnäringen och andra som drabbas givetvis ersättas fullt ut för den skada det orsakar, vilket inte sker idag. Med färre betande djur minskar den biologiska mångfalden i länet, enbart för att förstärka närvaron av en specifik art.

Vi kan inte se att Naturvårdsverket på något sätt kan vara omedveten om vilka skador varg medför och beslutet tolkas därför som en medveten strategi att återetablera varg på bekostnad av människorna som bor och verkar i glesbygden, inget pris verkar vara för högt för Naturvårdsverket. Beslutet måste rivas upp! Naturvårdsverket måste stödja en rovdjursförvaltning i balans om den ska få regional acceptans. Annars måste regeringen ingripa.

Lars Ahlin Grinde, ordförande LRF Jämtland

Niila Inga, ordförande Svenska samernas riksförbund