Erik Lagerborg och Ida Larsson ville utmana sig själva genom att utreda ett område som de egentligen inte var skolad inom – och fastnade för att ta reda på om logistikteorier som används inom tillverkningsindustrin var lämpade att använda inom mjölkproduktion - och på så sätt öka förståelsen för logistiken inom lantbruket.  Arbete inriktades på att undersöka foderlager inom mjölkproduktion och hur mjölkproducenter arbetar med dessa, då Erik och Ida ansåg att foder borde kunna jämställas med material i en tillverkningsprocess. Studierna gjordes hos aktiva mjölkproducenter.

Examensarbetet har visat på saker som för aktiva mjölkproducenter kan verka självklara, men även saker som förhoppningsvis ger dem större insikt i sina verksamheter. Slutrapporten visar att de lagerfunktioner som används på gårdarna, kan ses som omsättningslager och att det även finns säkerhetslager. Studenterna uppmärksammade också att säkerhetslagren kan vara så stora, att de motsvarar halva inköpskvantiteten av olika kraft- och färdigfoder.

Studenterna utredde också lageromsättningshastigheten på några utvalda lager. Lageromsättningshastigheten är en ekonomisk term, som beskriver hur många gånger materialet i lager byts ut på ett år (inte i fysisk form, utan i ekonomisk form). I vissa branscher med högt behov av material kan lageromsättningshastigheten ligga på ca. 30 gånger per år. Hos mjölkproducenterna noterades lageromsättningshastigheter som var lägre än fem gånger per år. Studenternas slutsats är,  med tanke på hur stort behovet av foder är och hur många inköp mjölkproducenterna gör på ett år,  att omsättningshastigheten per år borde vara betydligt högre. Att den är så låg resulterar i att det i mjölkproducenternas foderlager finns mycket bundet kapital.

De konstaterade också att de som använder spannmål i sin foderstat, antingen via egen produktion eller genom inköp, byggde upp stora spekulationslager där de spekulerar i en framtida prisökning. Också dessa lager har en låg lageromsättningshastighet, men det är mer normalt för spekulationslager.

För att skapa sig en bild av hur mycket kapital som binds upp i lager, räknade Erik och Ida på det som kallas medellagervärde - och baserat på den och andra kostnadsposter kunde de beräkna en lagerhållningsränta för de olika typerna av lagern. Lagerhållningsräntan är ett bra sätt att se dels hur mycket bundet kapital som finns, dels kan den användas som ett underlag för investeringsbeslut; den investering som får lägst lagerränta, är den investering som genererar lägst kostnad på sikt.

-Under våra intervjuer har vi träffat duktiga och engagerade mjölkproducenter som har givit sin tid och sin syn på våra frågor, säger Erik och Ida. Och även om vår rapport inte har varit riktad mot att ge förslag till förändringar, har vi ändå valt att lägga fram några som kan hjälpa till att minska det bundna kapitalet. Exempelvis föreslår vi att inköpen av foder samt storleken på säkerhetslagren struktureras upp genom att välja en styrningsmetod och följa den.

Foder är en av de största kostnadsposterna för mjölkproducenter därav är det viktigt att hantera foderinköp och dess lagernivåer på ett systematiskt och rationellt sätt. Mjölkproduktion är en bransch med hög kapitalbindning och har en stor varians i sina inköp. Även om mjölkproducenterna har speciella förutsättningar då de arbetar med levande djur vars behov kan variera så är det Erik och Idas åsikt att likheterna mellan mjölkproduktion och annan tillverkningsindustri är hög. I framtiden handlar det framförallt om att hitta arbetsmetoder som bidrar till att få ner det bundna kapitalet på gårdarna, eftersom bundet kapital är dyrt! Men det här är ett hittills outforskat område inom mjölkbranschen och det bör finnas mycket att vinna på att titta närmare på de här frågorna i framtiden, avslutar Erik och Ida.  

 

Erik Lagerborg           Ida Larsson

 Erik Lagerborg                               Ida Larsson