Den gigantiska granen som jag parkerade cykeln under medan jag var i skolan är sedan länge borta, hyggena som jag var med och planterade som tonåring har både hunnits gallra en och två gånger, och det som jag minns som ogenomtränglig ungskog är idag det som många skulle kalla för ståtlig gammelskog. 

Min släkt har sedan många generationer funnits här i Högagärde.  Sedan laga skifte år 1860, när varje bondes brukade mark samlades ihop till en plats, har denna gård sett likadan ut på kartan. Hur den har brukats och odlats har däremot hela tiden ändrat sig. Skulle vi studera kartan sedan skiftet kan vi se att det då inte fanns det mycket skog här omkring, i stället fanns här olika typer av ängs- och betesmark. Men som sagt, även när vi tror att saker alltid har varit på ett visst sätt är de trots allt i ständig förändring, och det är det enda vi kan vara säkra på är bestående.

"Jag är tredje generationen på denna gård som driver ett aktivt skogsbruk."

 

Min pappa brukade berätta att han som tolvåring förväntades följa med ut i skogen och dra stockasågen. Efter arbetsdagens slut satte min farfar sig vid köksspisen, tände sin cigarill och sa: ”ännu en dag har gått med lättja”. För honom var detta en helt vanlig dag i skogen. Pappa var så trött så han knappt visste hur han skulle orka ta sig till sängen. Idag är det är det jag som bor här på gården, och jag vet att jag nu är tredje generationen som driver ett aktivt skogsbruk; som avverkar, planterar och vårdar efter en skogsbruksplan. Jag har sett ut områden som motsvarar mer än fem procent av skogsmarken till naturvård, och något hektar som varit skog håller nu på att bli betesmark igen.

Patrik hämtar julgranen från skogen 

När det var dags för mig och min fru att avverka här på gården visade det sig en stor del var en första skörd. I skogen såg vi gamla odlingsrösen och övervuxna stenmurar, och vi förstod att det faktiskt var en första omgång skog som växte här. För några generationer sedan var denna plats en helt annan miljö. I en sydsluttning kan du idag hitta några hektar där det nu är på väg att växa upp ett ekbestånd, något som varken jag eller min fru kommer att få se färdigt, men det är så man jobbar med skogen. Och på den plats där vi för tjugo år sedan avverkade växer nu skogen igen.

"Vi kan se oss som klimathjältar, den växande skogen tar upp en stor del av den koldioxid som släpps ut i Sverige."

 

Att ett privat ägande med brukande under stort eget ansvar skapar ett varierat odlingslandskap med biologisk mångfald råder det inga tvivel om. Samtidigt som det producerar en viktig skogsråvara som ger tillväxt i samhället och en viktig ekonomiskt tillskott för oss, som vi återinvesterar i vår fastighet. Jag kan bara komma på en tveksam åtgärd här på markerna, och den berodde på att staten i början på 1980-talet betalade plantor och dikning av vad som kallades 5:3 skog, lågproducerande. Pappa nappade på detta och det resulterade i att en fin blåsippsbacke och fina kantarellställen försvann. Så kan det gå när någon annan vill vara med och påverka.

Planterar i skogen

Idag kan vi också se oss som klimathjältar eftersom den växande skogen tar upp en stor del av den koldioxid som Sverige totalt släpper ut. Svenska skogsägare har format skogen efter sin tid och det behöver kommande generationer också få fortsatt förtroende att göra.

God Jul & Gott Nytt År!

Patrik i Högagärde