I Sverige lyckades våra politiker 2017 till sist komma överens om en nationell Livsmedelsstrategi. En strategi som säger att vi har goda möjligheter att öka vår svenska livsmedelsproduktion och därmed förhoppningsvis vår självförsörjningsgrad (som minskat sedan 1990 talet från 90 till 50%). Äntligen kände vi att vinden blåste åt rätt håll. Nu skulle svenska politiker vakna och förstå sambandet mellan ökad livsmedelsproduktion och mängd brukningsvärd jordbruksmark. Men det visade sig vara något mer komplicerat än vad vi trodde.

Kunskapsnivån vad gäller jordbruksmarkens betydelse för framtida livsmedelsförsörjning är minst sagt låg. Enligt Jordbruksverket kan Sverige idag (inte ens om viljan fanns) försörja sin egen befolkning. Den mängden brukningsvärd jordbruksmark finns inte.

En del tror att nyodling kan vara ett alternativ. Kan säkert fungera i vissa områden. Man ska dock ha klart för sig att nyodling är dyrt. Det tar dessutom flera decennier innan den nyodlade marken kommer upp i samma produktionsförmåga som ”gammal” jordbruksmark. Den mark som används för livsmedelsproduktion idag har också visat sig vara mest lämpad för ändamålet.

Oavsett vad eller vilken sorts livsmedelsproduktion jordbruksmarken i framtiden ska användas till så kommer behovet av denna mark att öka. Att exploatera mark som behövs för framtida livsmedelsproduktion kan ge kortsiktiga vinster, men på längre sikt kan det visa sig vara förödande. I världen försvinner årligen 5-10 miljoner hektar åkermark. Att förlita sig på att andra länder ska ta ansvar för att föda Sveriges befolkning känns därför också som ett dåligt alternativ.

I Jönköpings kommungrupp arbetar vi med påverkansarbete mot politiker för att öka kunskapen om jordbruksmarkens betydelse. En växande befolkning kommer innebära att större arealer behöver tas i anspråk för mat och djurfoder. God jordbruksmark borde vara en resurs att förvalta, inte som idag att kortsiktigt förbruka.

/Emma Hultman, LRF Jönköpings kommungrupp