Det är han och fadern Per-Erik, som i grunden driver ett mjölkföretag med 60 kor och en robot i byn Lauker, tre mil nordost om Arvidsjaur. Men under en tid var de väldigt missnöjda med det låga slaktpriset.
– Det var ju nästan omöjligt få betalt för de djur vi skickade iväg så jag tänkte att då gör jag det själv. Sedan hinner det ju gå några år från tanke tills det blir av, och under tiden har slaktpriserna stigit, konstaterar Simon Karlsson. Han har en bakgrund som kock, och är inte främmande för hur man styckar kött och hur det bäst behandlas för att få så hög kvalitet som möjligt.

I kylarna ryms 15 djur

De började bygga 2016 och i maj i år skedde den första slakten, i den nya byggnaden som sitter ihop med ladugården. I kylarna ryms 15 djur att hänga, och till att börja med säljs köttet till privatkunder via Facebook, som får utkört eller hämtar på gården. I dag slaktar de endast de egna mjölkdjuren, men i sommar planerar de att bygga ett kallt lösdriftsstall för uppfödning av främst köttdjur.
Det finns slakterier för ren och vilt i Arvidsjaur, vilket praktiskt nog medför att Livsmedelsverkets veterinär finns på nära håll.
– Vi har tillstånd för slakt av nöt, men i framtiden är det inte omöjligt att vi bygger för gris och får också, säger Simon Karlsson. Någon legoslakt är inte aktuell just nu.

Per-Erik och Simon Karlsson, som driver Laukergården, uppvaktades då gårdsslakteriet blev klart att tas i bruk.

Var i valet och kvalet

Laukergården har precis startat sitt gårdsslakteri, och hur företaget kommer att utvecklas ger sig med tiden, tänker ägarna.
– Det finns en större frihet att anpassa verksamheten jämfört med mjölkproduktionen, där man byggt fast sig i vissa system och stora investeringar. Det här är en mindre investering och vi kan laborera mer. Om t ex en köttdel säljer dåligt kan vi hitta andra avsättningar för den, säger Simon Karlsson.
De har byggt allt själva, och var länge i valet och kvalet om de skulle genomföra idén.
– Till sist kom vi fram till att om vi inte gör det här nu kan man vara säker på att nån i grannbyn gör det. Och då får man ångra sig resten av livet, avslutar Simon Karlsson med ett leende.