Fördelning mellan jägare och markägare på mötet var ungefär 50/50, ett tiotal personer hade dubbla roller. Av drygt 35 deltagare kom tre kvinnor och runt fem personer var under 30 år.

Anna Åman, ansvarig för skogs- och viltfrågor på LRFs regionkontor, redogjorde för LRFs men även myndigheters syn på förvaltning av vilt. Hon lyfte särskilt upp LRFs syn på utfodring av vildsvin. LRF vill att utfodringen ska regleras för att hindra överutfodring som leder till att det snabbt blir stora stammar som orsakar skador på grödor och i skogen.

- Viltförvaltning är ett samspel mellan markägare och jägare, säger Anna Åman och påpekar vikten av att tydliggöra vem som har ansvar. Till exempel vem det är som har jakträtten i ett arrendeavtal. 

- Och man måste bestämma sig för hur man vill ha det. Vill man inte ha eller minska mängden vildsvin i området måste man skjuta mycket, mer än halva stammen varje år och suggor på hösten, och inte utfodra över huvud taget.

I den efterföljande diskussionen kom det fram en rad förslag, några exempel är:  

- LRFs lokalavdelning kan fungera som ett lokalt nätverk och pool med jägare.

- Bättre villkor för förmedling av vildsvinskött. Hitta kanaler att få ut köttet på. 

-  Ta med yngre jägare och kvinnliga jägare på skyddsjakt för att lära upp fler till erfarna jägare. 

- Uppmuntra fler till att ta jägarexamen, inte bara för jaktens skull utan för att jägarexamen ger god allmänbildning i hur viltet påverkar jord- och skogsbruket, hur jakt går till och varför jakt behövs.

- Släpp begränsningarna, jaga bredare

- Rapportera in spår efter varg

- Markägare kan gå samman och göra event av jakten

- Håll efter kronhjorten innan det blir för många djur