Lennart Palm från LRFs regionstyrelse hälsade välkommen till mötet med en kort historik på vildsvinsproblematiken. Från utrotningsbeslutet på 1980-talet, till att vildsvinen ingår i vår svenska viltfauna på 1990-talet för att idag vara så talrika att det blivit ett samhällsproblem sett till livsmedelsproduktion och antalet viltolyckor som ökar dramatiskt. I genomsnitt skedde det 5 viltolyckor per dag under 2017 i Örebro län, vilket innebär både lidande och oerhörda kostnader.

Örebro län präglas av ett rikt odlingslandskap och är samtidigt mycket rikt på vilt. Det ställer ibland till med problem. Kristin Skeppsby, jurist, och Simon Axelsson, arrendespecialist, från LRF Konsult förmedlade många klargöranden vad regelverket säger kring vilt. Deltagarna fick också svar på sina frågor. Till exempel vilka möjligheter man har när det gäller skyddsjakt, hur ansvarsförhållanden ser ut för viltet när det rör sig över fastighetsgränser, vad som gäller när markägare har olika intressen och hur man kan påverka som arrendator.

- Se till att ta fram de avtal ni har när det gäller arrenden och jaktupplåtelser och granska det som står, så det blir tydligt för alla parter. Kanske behövs ytterligare nedskrivna överenskommelser om vem som får bedriva skyddsjakt, hur jakträtten ser ut, vilka toleransnivåer man har på skador, villkor för utfodring med mera. Ta hjälp så det blir rätt, uppmanar Simon Axelsson.

Övergripande har alla som är involverade i viltförvaltningen ett ansvar att bidra till ekologisk balans, det vill säga att viltstammarna sammantaget inte ska vara större än att landskapet håller biologisk mångfald. Hur ser man det?
- Jo, genom att verkligen studera sin mark. Finns det frodigt bärris i tallskogen? Finns det rönn, asp, sälg och ek som inte är hårt betade? Finns det örter i skogen och skogsbrynen?, tipsar Anna Åman som är ansvarig för skog- och viltfrågor på LRF-kontoret.

När det blir skador på lantbruksgrödor och skog beror det oftast på att det är brist på nödvändigt foder i landskapet i kombination med för stora viltstammar.

- Att samverka är nödvändigt för nå balans i landskapet. Arrendatorer, markägare, jägare och grannar måste ha god dialog och löpande kontakt med varandra och hjälpas åt. Man klarar inte detta ensam, säger Kristin Skeppsby.

En deltagare frågade om LRF kan ha en tydlig ståndpunkt kring utfodring när organisationen har medlemmar som säljer foder och bedriver utfodring och andra som drabbas av viltskador från de växande viltstammarna.

Lennart Palm i regionstyrelsen svarar:

- Ja, om det är någon fråga vi är väldigt tydliga i är det just denna. Utfodring i syfte att utöka viltstammar är förkastlig, rotfrukter hör inte hemma i skogen och är direkt olämpligt som foder till vilt.

LRF är tydlig med att man endast bör utfodra i stödjande syfte under stränga vintrar med gräsensilage samt vid åtling för att effektivisera jakt och då använda små mängder spannmål i den mån man använder åteln, annars ska den vara avstängd. LRF har åter begärt att regeringen ska utreda möjligheter att reglera utfodring.