Länsstyrelsens vilthandläggare Johanna Wikland inledde med en regional presentation över viltsituationen i Örebro län.

- Målet för klövviltförvaltningen i länet är att ha balans mellan antalet vilt och tillgängligt foder i landskapet och att hänsyn tas till allmänna intressen.

Det ska vara en ekosystembaserad lokal förvaltning. Måluppfyllnaden i älgförvaltningsområdenas förvaltningsplaner är överlag bra och där det avviker utreder man orsaker, till exempel är vargens påverkan påtaglig i vissa områden.

ÄBIN

Enligt ÄBIN för Örebro är endast hälften av produktionsstammarna av tall oskadade och det ska vara minst 70 procent enligt skogsbrukets mål. Andelen ytor där rönn, asp, sälg och ek har god konkurrensstatus och kan bli trädbildande uppmättes endast på 10 procent av ytorna och andelen mager mark som återbeskogats med tall är cirka 60 procent men borde vara betydligt mer liksom att även blandmarker behöver kunna återbeskogas med viss tallandel.

Läs mer om ÄBIN här: https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/statistik/abin-och-andra-betesinventeringar/abinrapporter/lan-abinresultat-2017/orebro_2017.pdf

Det diskuterades även en del om kronhjortens påverkan på landskapet, Länsstyrelsen planerar en utbildningsinsats om det framöver. 

Vlitets hälsa

Jonas Malmsten som är veterinär och viltkonsult fortsatte föredragningen med att berätta om viltsjukdomar, reproduktion och påverkansfaktorer.

- Viltets hälsa är direkt påverkad av hur biotopen de lever i är beskaffad. Fodertillgång, vatten och klimat är betydelsefulla faktorer för viltets hälsa och välmående.

I Örebro län har den foderproducerande ungskogsarealen minskat på senare år, vilket man behöver ta hänsyn till. Foderbrist och täta koncentrationer kan bidra till sjukdomsspridning, Jonas berättade om parasiter, diaréer och  hjärnhinnemask som viktiga sjukdomar att hålla koll på. Jonas informerade särskilt om sjukdomen Kronisk avmagringssjuka (CWD ) som sprids i Norden och där man nu gör särskilda program för att utreda förekomsten. Det är en allvarlig sjukdom som kan jämföras med galna kosjukan. Jägare kommer att behöva hjälpa till med att samla prover att skicka till SVA för analys. I Norge har man redan börjat utreda och det finns intressant information om sjukdomen här: http://www.hjortevilt.no/skrantesjuke/. Hittar man självdöda eller sjuka djur är det viktigt att rapportera det till Länsstyrelsen.

För att uppnå god hälsostatus för det vilda är det nödvändigt att samla kunskap och underlag för att styra förvaltningen. Därför är det är viktigt att rapportera in underlag som avskjutning av alla klövviltslag, älgOBS, spillningsinventeringsresultat, betesskadeinventeringar osv. Förvaltningen styrs av älgskötselområden och älgförvaltningsområden där man sätter mål i respektive planer. ÄFG föreslår med tillgängliga underlag om älgstammen ska öka, minska eller vara oförändrad och hur många älgar man avser skjuta/1000 ha. Några konsekvenser av tänkbara beslut är:

  • Ingen jakt - ger fler djur men medelåldern sänks, och älgobs uteblir om man inte jagar älg vilket innebär att man missar viktig data om älgstammen.
  • Kalvjakt -  ger något fler djur och medelåldern höjs, vilket är positivt för reproduktionen och kvalitén.
  • Hondjur+kalv - sänker älgstammen och medelåldern höjs något. Medelålders hondjur får flest kalvar (5-12 år) och tyngre tjurar är bästa avelsmaterialet, så det är något att sträva efter.

Avgörande för hur man beslutar måste vara att bedöma biotopen, fodertillgången och konkurrens av annat vilt. Vilka djur man väljer att skjuta påverkar älgstammens utveckling i hög grad.

 

Vikten av RASE

Christer Kalén, Skogsstyrelsen berättade om foder, skador och reproduktion.

- Ett aktivt skogsbruk är den viktigaste faktorn för att kunna försörja en älgstam. Foder och reproduktion hänger ihop och studier visar att näringsbalansen är viktig, inte bara tillgången på foder.

Älgens höstdiet har efter provtagningar visats bestå av 25 procent tall , 50 procent bärris och RASE, 25 procent björk, gran, gräs och sädesslag i områden där älgen själv har möjlighet att välja, alltså där det inte råder foderbrist. När det blir obalans i foderstaten riskerar viltet att kompensera sitt foderintag med det som finns, exempelvis finns starka kopplingar mellan kolhydratrikt foder och kvistbete.

Man har kunnat mäta att tillgång till RASE (rönn, asp, sälg och ek) påtagligt påverkar reproduktionen men även slaktvikter och hälsostatus. God tillgång på RASE minskar även skador på skog så man kan säga att det är värt att ha extra fokus på dessa trädslag när man är ute i naturen. Är de hårt betade är det sannolikt för mycket klövvilt i området.

På lång sikt är RASE mycket viktiga även för den biologiska mångfalden. Vi behöver också kunna ståndortsanpassa vårt skogsbruk, det vill säga sätta rätt trädslag på rätt mark. Ett stort hot både mot viltet och den biologiska mångfalden är den pågående granifieringen, det kommer inte heller att vara bra ur ett klimatperspektiv.

- Vi måste ha en sådan balans i skogen att det ska vara möjligt att plantera tall på magra och mellanmagra marker.

Tall och löv bidrar även till att vi på lång sikt säkrar återväxt av bärris som är ett mycket viktigt foder för älgen under vintern. I viss mån har älgens utveckling följt minskningen av ungskogsarealen från 80-talet, det är värt att påtala att med dagens skogsbruk kan vi inte ha de älgtätheter man hade då.

Om man håller högre stam än marken bär kommer reproduktionen minska, avskjutningen minska, slaktvikt av kalv att minska och hälsostatusen försämras.

 Skogsstyrelsen arbetar nu med att sätta tydliga mål för skog och klövvilt för att kunna uppfylla landets skogspolitiska mål, några mål som är på gång är att det max ska förekomma 5% årsskador på tall, 25% av mellanmarker (och alla magra marker) ska kunna föryngras med tall, förgraningen måste upphöra och andelen trädbildande RASE ska öka.

 Viktigt med engagemang och kunskap

 Slutsatser från kvällen är att det är viktigt med engagemang och kunskap och att inventeringar och rapporteringar görs!  En målbild bör vara att ha överskott av naturligt foder i landskapet så att alla viltarter har möjlighet att äta den sammansättning av foder som passar arten bäst över året, både örter, gräs, ris och vedartade växter. Då skulle viltet må bra och skador i jord- och skogsbruk begränsas.

 Mera Tall

LRF engagerar sig just nu i uppstart av projekt Mera Tall tillsammans med länets skogsnäring och Skogsstyrelsen med mål om lokalt engagemang och kunskap för att möjliggöra ståndortsanpassat skogsbruk. LRF har även ett projekt där man kan söka finansiering för uppsättande av ett så kallade referenshägn i ungskog.

Vi har även en studiecirkel som kan vara bra att samordna lokalt: https://www.lrf.se/politikochpaverkan/aganderatt-och-miljo/jakt-och-vilt/utbildning-skog-och-klovvilt-med-lrf/

Text och bilder: Anna Åman