Det är inte bara älgen som jord- och skogsbruket har att hantera. Södermanland, Östergötland och Örebro län har även hjortvilt, rådjur och vildsvin som påverkar skador, foderresurser och kvalitet på viltet.

- Det pratas mer och mer om flerartsförvaltning och Länsstyrelserna har tagit fram övergripande riktlinjer för att hantera samtliga arter i länen. Det är bra och nödvändigt, säger Anna Åman, skogs- och viltansvarig på LRF:s regionkontor.

Viltstammarna begränsar produktion av mat och skog

Viltet är för många jord-och skogsbrukare den största begränsningen för att kunna bedriva optimal produktion och ståndortsanpassa i skogsbruket.

- I Sverige behöver vi producera mer livsmedel framöver och vi behöver få in mer löv och tall i skogen för att möta kommande klimatutmaningar. Det innebär att produktion av livsmedel och skog måste bli styrande för beslut inom viltförvaltning, säger Fredrik Gehrke i LRF Örebros styrelse.

Tydlig representation från näringen på jaktmöten

För att det ska få genomslag måste näringarna tydligt representeras i skötselområden och vid jaktmöten.

- Vi hör att många skötselområden inte fungerar optimalt ur det hänseendet. LRF har mallar för stadgar i älgskötselområden, ta gärna reda på vilka stadgar som används i de områden där du är med, och se till att närvara som markägare på möten när besluten tas. Det blir ofta bara jägare på möten som bestämmer kommande jakt. Markägare måsta ta sitt ansvar och förklara hur skadenivån är på sin fastighet, både i skog och på gröda. Man måste ha ett långsiktigt mål med skogen och i balans med allt vilt. Utan tydliga mål med uppföljning, blir det fel, säger Jonas Edlund i LRF Östergötlands styrelse.

Arrendatorer kan hamna i en svår sits

Det är också viktigt att arrendatorers synpunkter kommer fram.

- Det är inte bara markägarnas röst som behövs utan även arrendatorernas. De påverkas av viltet, men har svårt att påverka förvaltningen. Det vore rimligt att det sattes en nivå för vilken acceptans man ska ha för mängden viltskador även på åker och beten, precis som det finns för skogen. Som är det är nu kan åsikterna gå vida isär mellan brukare och markägare om vilka skador brukaren bör tåla, säger Elin Beckman i LRF Södermanlands styrelse.

Mål och kostnader 

Målen i älgförvaltningen nås inte i större delen av landet. Det är allvarligt eftersom en av landets viktigaste tillgångar – skogen – skadas i stor omfattning år efter år. Skogsstyrelsen har beräknat att viltskadorna i skog kostar minst 7,2 miljarder årligen. Dessutom är kvaliteten på älgstammen dålig på många håll, oftast orsakad av foderbrist. I södra Sverige delvis på grund av födokonkurrensen med övriga hjortdjur.

Toleransnivå för viltskador i skogen

Det samlade svenska skogsbruket, inklusive skogsägarföreningarna och LRF, har sedan flera år ett gemensamt mål om att högst 5 procent årlig viltskada på tall kan accepteras.

- Skadenivåerna som mäts i ÄBIN (älgbetesinventering) är i majoriteten av älgförvaltningsområdena långt över 5 procent. Därför har vi gemensamt formulerat riktlinjer för årets och kommande års arbete i Älgförvaltningsområdenas älgförvaltningsgrupper, berättar Anna Åman.

LÄNK till riktlinjerna 

Det är viktigt att brukandet av jord och skog får genomslag i viltförvaltningen och att dessa näringar företräds i skötselområdena. Titta gärna på LRFs mallar för stadgar i Älgskötselområden (ÄSO).

LÄNK till mallar och andra vägledande dokument