Sverige är världens älgtätaste land med 6-7 älgar per 1000 ha. Viltstammarna har aldrig varit så talrika som nu och viltskadorna ökar både i odlingslandskapet och i skogen. Just Södermanland är mer utsatt än många andra län i landet. Detta ger stora ekonomiska förluster, inte bara genom de direkta skador som viltet orsakar utan även genom att man ändrar till en mindre optimal odlingsföljd. Ett exempel är den mjölkbonde som på grund av viltbetet behöver dubbla arealen vall för att få tillräckligt med foder till sina djur.

När det gäller skog gäller det att fundera på var fodret finns i landskapet och hur mycket vilt samt vilka typer av vilt det kan försörja. Viltskador på tallar innebär tillväxtförluster, kvalitetsförsämring och i vissa fall stambrott. Beståndet tappar ofta sina många år av omloppstid.

I det här sammanhanget diskuterades bland annat utfodring, och där gäller det att skilja på begreppen. Det som LRF är emot är utfodring som driver upp och koncentrerar viltstammar som ger allvarliga skador i jord- och skogsbruk. Däremot är det nödvändigt med åtel för att underlätta effektiv jakt samt stödutfodring under stränga vintrar. Det är viktigt med lokala dialoger mellan grannar och mellan markägare, arrendatorer och jägare. Det är allas ansvar att bidra.

Södermanland är ett län med mycket goda förutsättningar för både skogsproduktions och livsmedelsproduktion av högsta klass och intresset för närodlat ökar, vi behöver använda våra åkrar till att producera livsmedel till människor.