Läget är allvarligt i våra län då det råder stor obalans mellan viltpopulationer och det foder som finns naturligt i landskapet. Idag utfodras ofta vilt i syfte att stötta en ökning av populationerna av klövvilt och det sammantagna vilttrycket leder till stora skador i jord- och skogsbruk. Vi ser statistik från SCB att viltet avsevärt påverkar lantbrukares val av gröda, att 8 %-19% av spannmålsarealen var viltskadad, lokalt ändå mer. Av lantbrukare med växtodling hade 37,5% viltskador i en eller flera grödor. Stora skador påvisas även i vallar och betesmarker. (JO16SM1502). Lokala variationer är stora men problemen ökar. Vi ser även i skogslandskapet att betesskador på tall långt överskrider skogsbrukets målsättningar, att konkurrensstatus för viktiga lövträdarter som Rönn, Asp, Sälg, Ek är mycket utsatt samt att ståndortsanpassning av trädslag påverkas negativt. Vi ser med stor oro på denna höst/vintersäsong då det är ollonår vilket erfarenhetsmässigt ger ökade vildsvinsstammar, fortsätter dessutom överdriven utfodring kommer viltstammarna att öka explosionsartat till nästa år. Vi ser även en risk med brist på naturligt foder i landskapet med anledning av årets extrema torka vilket kan locka markägare och jägare att öka viltutfodring även av icke lagligt slag. 

För att balansera stammar och få balans i naturen behöver populationer minska där koncentrationer är höga och lagvidrig utfodring måste upphöra. I de fall som utfodring skett och fortgår måste också avskjutningen öka väsentligt!

Därför har nu LRF Östergötland, LRF Södermanland och LRF Örebro uppmanat sina respektive länsstyrelser att snarast prioritera tillsyn enligt de lagar som i viss mån kan reglera detta! Foderhygienförordningen är en sådan som innebär att foder inte får läggas ut i sådan mängd att det inte konsumeras i rimlig tid – några dagar. Det får heller inte ligga kvar så länge att det ruttnar eller blir nedsmutsat. På många foderplatser följs inte detta, stora mängder foder körs ut som ruttnar och blir nedsmutsat, det är just den avarten som behöver regleras för att motverka skadegörande viltstammar.  För oss i LRF är det viktigt att understryka skillnaden på stödutfodring med förnuft under hårda vintermånader och den ohållbara/ohygieniska/okontrollerade utfodring som måste stävjas. Inte heller emotsätter sig LRF åtling av vildsvin, utan tycker tvärtom  att en rätt skött åtel är ett utmärkt verktyg för att förvalta vildsvinsstammen.

Vi ska använda våra åkrar att producera livsmedel till människor  och sträva efter balans mellan viltstammar och naturligt foder i landskapet.