Margareta Åkerström på Mariedal i Skärkind ärvde 2011 sin morfars gård. Han hade haft gården sedan 1936, och innan Margareta hade hennes morbröder drivit gården.

- Det kändes lite grand som att hoppa i med huvudet före, säger Margareta. Visserligen hade jag under lång tid vetat om att jag skulle ärva gården, men det kändes ändå som om jag behövde sätta mig in i väldigt mycket nytt.

Margareta har alltid haft ett stort naturintresse och tillbringat mycket tid på gården som barn.

- Från början var det många av skogstermerna som jag inte var bekant med, men det var bara att ta tag i det. Jag kavlade upp ärmarna, tog över medlemskapet i Södra och deltog i en kurs för kvinnliga skogsägare.

Därefter fortsatte Margareta att lära sig mer. Hon sökte till Linnéuniversitets utbildning för skogsägare och gick både grund- och fortsättningskurser.

- Bland det första jag gjorde för att verkligen lära känna min skog var att upprätta en skogsbruksplan, säger Margareta. Att driva en skog är ju att driva ett företag för virkesproduktion. Samtidigt måste man kunna tänka i flera banor och bland mycket annat ta naturvårds- och miljöhänsyn.

Förutom i LRF och i Södra är också Margareta engagerad i Spillkråkan, som är en förening för kvinnliga skogsägare i hela Sverige.

- I Spillkråkan träffas vi för erfarenhetsutbyten och bland annat har jag deltagit i en studieresa till Polen, för att lära mig mer om hur man ser på skogsbruk där.

Det som driver Margareta är att utvecklas och att lära sig mer, gärna genom deltagande i olika nätverk.

- Det är ju ingen större skillnad på manligt och kvinnligt skogsägande, utan alla möten är inspirerande. Ju mer jag pratar med olika människor desto mer inser jag att det inte finns någon absolut sanning, utan snarare flera olika synsätt och tyckanden. Då kan jag ge mig själv tillstånd att också tycka utifrån mina egna erfarenheter.

Margareta understryker att hon ser på sitt skogsägande som ett förvaltarskap. Man är en länk i ett långt brukande och har som uppgift att göra så mycket nytta som möjligt under den tid man har till förfogande.

- Samtidigt är det ju så roligt. Ju mer jag lär mig om skog desto roligare blir det. Vid de olika träffar som jag deltar i får jag mycket inspiration och nya tankar, men det handlar om att ta en sak i sänder. Att aktivt vårda sin skog är en mycket långsiktigt åtagande.