Sverige har idag en av världens starkaste djurskyddslagar, vilket svenska lantbrukare är stolta över. Djurskyddslagen ger lantbrukaren friska djur som producerar högkvalitativa livsmedel till konsumenterna

Det är dock svårt för oss lantbrukare att få ut den ekonomiska ersättningen för mervärdet av djuren. Djurskyddslagen finns för skydda djurens välmående och jag tror inte att det är någon lantbrukare som vill missköta sina djur eller strida mot lagen.

Men det finns tillfällen i livet som kan leda till att djurens bästa inte kommer i första hand. Det kan exempelvis ske när djurägaren/skötaren tappar orken och hoppet. Orkeslösheten kan uppkomma vid sjukdomar, ekonomisk trassel eller vid relationsproblem. Det är lätt att bli hemmablind eller att man inte finner orken att ta tag i problematiken, varken med planering, tid eller genomförande. Det kan även vara så att orken inte finns där på grund av att det saknas ekonomiska resurser.

Att våga be om hjälp, bör inte ses som ett nederlag utan ses som en styrka. De resurser som finns i vår närhet är till för att nyttjas.

LRFs omsorgsgrupper

Inom LRF finns det omsorggrupper som arbetar diskret och under tystnadsplikt. De är till för att försöka stötta med så mycket hjälp de kan. Omsorgsgrupperna försöker alltid skapa nya kontakter med olika aktörer i branschen som kan hjälpa till vid speciella behov som kan uppkomma. Omsorgsgrupperna inom LRF finns alltid tillhands att ringa och ta kontakt med.

Ibland kanske bara behovet är att prata med någon, lyfta sina tankar och bekymmer. Många lantbrukare är väldigt ensamma i sin vardag på gårdarna. Vi som är i omsorgsgrupperna runt om i landet är medmänniskor som kan lyssna, vara till hands och lotsa vidare.

Omsorgsgrupperna är till för den enskilda lantbrukaren och det är betydelsefullt för omsorgsgrupperna att få informationen så tidigt som möjligt om ett problem uppstår.  Så att de i sin tur kan erbjuda hjälp och resurser innan problemen har växt ur händerna. Det kan vara allt från att få ekonomisk rådgivning, att göra en investering som underlättar arbetet, till att ändra om vissa delar produktionen, ta kontakt med en kurator, psykolog eller erbjuda samtal med de bondekompisar som finns runt om i Sverige.

Omsorgsgrupperna tar emot upplysningar om att allt inte står rätt till från många olika aktörer. Det kan komma från enskilda medlemmar, grannar, elbolag eller andra aktörer som gården har kontakt med. Det är bättre att ni hör av er en gång för mycket än inte alls. Tillsamman har vi ett gemensamt ansvar för våra yrkesbröder och systrar. Ett samtal kan betyda och ändra på så mycket!

Text: Gudrun Haglund Eriksson, ansvarig för djurskydds- och omsorgsfrågor i LRF Örebros regionstyrelse