Antaget uttalande från LRF Östergötlands regionstämma 13 mars 2018.

Med anledning av att Östergötland fått sitt första vargrevir finns anledning att regionsförbundsstämman och LRFs medlemmar gör ett uttalande om läget. Vi behöver värna våra naturbetesmarker, vilket är något som även miljörörelsen borde kunna överensstämma i. Östergötland har vi drygt 42 000 hektar naturbetesmarker varav ca 25 000 hektar med extra högt naturvärde, marker som är viktiga för biologisk mångfald och miljömålet rikt växt och djurliv. Där vi har mest av dessa marker är det tätare med djurbesättningar. Det finns ingen annat än den betande mulen som kan hålla dessa marker öppna varför det i dessa delar av landskapet finns en tydlig målkonflikt som behöver hanteras bättre på samhällsnivå. Vargens närvaro riskerar lönsam och trygg djurproduktion i dessa värdefulla biotoper varför en viss zonering behöver införas i den strategiska förvaltningen. Ju tätare med djurbesättningar och ju mer naturbetesmarker desto större acceptans för skyddsjakt (inte tvärtom).

Vargen har nu gynnsam bevarandestatus och LRF anser att vi nu behöver hitta en förvaltning som fungerar över landet för att hålla det antalet men inte fler. Vargstammen behöver aktivt förvaltas med licensjakt och även skyddsjakt där den orsakar skada. När nu vargen har bättre genetisk status bör det utredas möjlighet till lagändring i enlighet med flera andra arter som stör jordbruksproduktion i form av skyddsjakt på enskilds initiati, likt räv och korp. Det skulle resultera i en zonering och bidra till att vargen håller sig borta från gårdscentrum och hagar och få en naturlig skygghet. Detta verktyg används i högre grad i de länder med stor vargpopulation som ofta lyfts fram. Människors oro är lika stor på landet som i stan, oro för sin livsmiljö är ett viktigt skäl för skyddsjakt

De hot och trakasserier på enskilda medborgare som i sig följer gällande lagar och riktlinjer med rapporteringar och skyddsjakt, är ett stort och oacceptabelt samhällsproblem. I rådande situation innebär det att sekretess behöver införas vid myndigheter i sådana fall, alternativt att helt ta bort rapporteringsskyldigheten vid skyddsjakt som vid skyddsjakt på enskilds initiativ.

LRFs medlemmar och alla andra som brukar skog och mark måste engagerar sig än med vad gäller rapportering av incidenter osv kopplat till rovdjur. Detta gäller alla observationer, att söka ersättning vid angrepp och vid skrämda djur både på får, nöt och häst. Det är enda sättet att påvisa konsekvenser till samhället och för att få underlag till förändringar och förståelse.  

Vi kräver också att de indirekta kostnaderna i form av exempelvis utebliven produktion pga av kastade foster, uteblivna avelsframsteg och minskad mjölkproduktion måste beaktas och betalas av samhället fullt ut.

LRFs inställning är att de stora rovdjuren är återinförda i den svenska faunan som en följd av politiska beslut. Det är därför fullt rimligt att samhället gemensamt tar ansvar fullt ut för de kostnader och konsekvenser som rovdjuren medför.