Emil Brangenfeldt från Länsstyrelsen beskrev nuläget och konstaterar att vi inte når de mål som är satta för länet. Bland annat är vi långt ifrån målet med ökade kalvvikter. Färska betesskador på tall ska vara max 5 procent. Här går det åt rätt håll, men vi är inte framme ännu, Rönn/Asp/Sälg och ek ska öka och man ska kunna föryngra tallmark med tall, men här är vi tyvärr långt ifrån målet. Antalet älgar har minskat men övriga klövviltarter behöver också minska för att målen ska uppfyllas.

Jonas Malmsten veterinär och viltkonsult berättade om vikten av goda biotoper med rätt foder och bra klimat för klövviltets hälsa, liksom vikten av att spara rätt djur för att öka kvalitén på viltet. Han berättade även mycket om sjukdomar vi behöver bevaka, till exempel CWD.

Christer Kalén från Skogsstyrelsen beskrev vikten av skogslandskapets foderresurser för älgens hälsa och reproduktion. Vi måste på lång sikt kunna föryngra magra marker och även mellanmarker med tall för att säkerställa att det finns bärris och tillgängligt foder i fältskiktet. Man ska betänka att endast 20 procent av skogsarealen är ungskog, den äldre skogen måste också kunna bidra med foder. Dessutom är den nu pågående förgraningen av landskapet en stor risk med ett förändrat klimat och påverkar den biologiska mångfalden negativt. Han berättade även om den senaste forskningen angående älgens kostcirkel och den mångfald den lämpligen bör innehålla, då måste det finnas gott om bärris, örter och löv.

Det ställdes många frågor under kvällen. De handlade bland annat om kostnader med betesskador på tall och markägares tolerans mot skador.

Ett tydligt medskick från kvällen är att det behövs mer kunskap om viltförvaltning till både markägare och jägare och man behöver få insikt i hur situationen är lokalt och vilka konsekvenserna blir av förvaltningsstrategier. Kan vi nå en situation där det finns ett överskott av tillgängligt foder i landskapet så att det vilda kan äta just det som behövs för respektive art under året skulle viltets hälsa och kvalité förbättras och markägare kan odla det som är mest lämpligt för marken med begränsade skador.

Seminariet är ett av 13 som genomförs landet runt av LRF och finansieras delvis genom landsbygdsprogrammet.

Text: Anna Åman, ansvarig för skogs- och viltfrågor på LRF-kontoret